Fortsätt till huvudinnehåll

Med lätta bevis - Jaqueline Winspear

1930-talet i London. Masie Dobbs är privatdetektiv och har ett kontor på Fitzroy Square, där hon arbetar tillsammans med sin assistent Billy Beale. En dag blir hon kontaktad av den framgångsrike handelsmannen Joseph Waite. Mr Waites dotter är spårlöst försvunnen och han vill att Maisie skall leta reda på henne och föra henne hem igen. Snart ser Maisie ett samband med två mordfall som utreds av polisen - de har en misstänkt, men Maisie är övertygad om att de har häktat fel man och hon ger sig sjutton på att lösa fallet.

Även fast denna bok handlar om så hemska saker som mord, så är den ändå ganska mysig - lite på samma sätt som TV-serien Midsomer Murders eller kanske Agatha Christies böcker om Miss Marple (jag har dock inte läst dessa, men jag har hört att de skall vara lite sådär mysiga). Själva storyn är intressant, jag gillar pusseldeckare där man får vara lite klurig själv och försöka komma på vem mördaren är innan huvudpersonen gör det. Dock griper aldrig boken tag i mig, jag fastnar inte i den. Det känns snarare som en plikt att läsa ut den, eftersom jag ändå har köpt den och börjat läsa i den. Jag känner mig inte så intresserad av varken Maisie Dobbs eller hennes assistent Billy. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Kanske behöver man ha läst den första boken, Maisie Dobbs, för att kunna komma in i denna. Har någon av er läst båda? Vad tycker ni?

Boken finns att köpa här och här, för er som är intressade av att läsa den.


Kommentarer

  1. Jag har läst med lätta bevis men minns faktiskt ingenting av handlingen. Hade det inte varit för bloggen hade jag nog inte kommit ihåg att jag läst den ens.

    SvaraRadera
  2. Jag har läst de tre första böckerna i rätt ordning. Den första lyssnade jag på men det fungerade inte alls när uppläsaren skulle försöka få till en bra röst (gammaldags engelsk men ändå svensk). Men jag tyckte de var rätt mysiga (men inte några litterära mästerverk).

    SvaraRadera
  3. jag har läst alla tre som översatts o tyckte att de var mysiga.

    SvaraRadera
  4. Jag har läst alla böcker i serien och det är absolut lättare att hänga med i tvåan om man har läst ettan. Personligen tycker jag att serien börjar bli bra efter bok tre, men man får vara beredd på att alla morden som Maisie löser har stark anknytning till första världskriget.

    SvaraRadera
  5. Då ska jag nog se till att läsa den första och sen ge mig på den tredje också :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…