Fortsätt till huvudinnehåll

Jag och den gode Kingen - fortsättningen

I  april i år skrev jag ett nostalgiskt inlägg om Stephen King där jag tackar honom för mitt intresse för läsning och där jag skäms för att jag inte läst något av honom på länge. Min inspiration till detta inlägg hittade jag så klart hos Dark Places

Vad hände då? Jag har läst en ynka bok av Kingen sedan detta inlägg skrevs. Det är bättre än noll men det är fortfarande ganska kasst. Jag läste Raseri, som inte längre trycks på Kingens begäran eftersom den handlar om ett så känsligt ämne som unga som skjuter ner andra ungar på sin skola. Det sägs nämligen att man hittade ett exemplar av Raseri i ett skåp tillhörande en ung kille som sköt mot sina skolkamrater. 


För cirka två veckor sedan kom dock Kingen ut med en ny roman, mastodontverket (det vill säga vanligt Stephen King-omfång på 849 sidor) 11/22/63 om JFK-mordet. Denna historiska dag, 20/11 2011 har alltså jag börjat läsa den. Det blir första gången som jag läser en King-roman samma år som den kommer ut, det känns mycket spännande. Jag är rädd för det enorma omfånget men jag har valt att dölja detta faktum genom att läsa den på min ultralätta Kindle. 

Jag vet ju att Helena är med mig, men finns det fler där ute som läser den?







Kommentarer

  1. Nej, jag läser den inte. Precis som du läste jag Stephen King jättemycket förr, men nu var det väldigt längesen. Ett tag läste jag bara King så det kanske blev för mycket till slut? Men nu är det säkert 15 år sen sist så jag kanske skulle ge honom en chans igen. Under kupolen har ju precis kommit på svenska. Annars är en av mina favoriter Maratonmannen en favvo!

    SvaraRadera
  2. Fru E: Ja det kändes lite ett tag som att Kingen är något man läser som ung men det måste ju bara vara helt fel :)

    SvaraRadera
  3. Inte ännu, men är ganska nyfiken...

    SvaraRadera
  4. Jag läser 11/22/63 just nu. Men jag har inte kommit längre än ca 200 sidor. Fast jag kämpar så sakteliga på. :-)

    SvaraRadera
  5. Bokbabbel: Ja här är Kindle sannerligen ens bäste vän, fast procenten går långsamt!

    Ela: Jag har kommit till 6%, vet inte hur mycket det är, nackdelen med att läsa på läsplatta :) Men den är iaf inte allt för tung ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…