Fortsätt till huvudinnehåll

Jag och den gode Kingen - fortsättningen

I  april i år skrev jag ett nostalgiskt inlägg om Stephen King där jag tackar honom för mitt intresse för läsning och där jag skäms för att jag inte läst något av honom på länge. Min inspiration till detta inlägg hittade jag så klart hos Dark Places

Vad hände då? Jag har läst en ynka bok av Kingen sedan detta inlägg skrevs. Det är bättre än noll men det är fortfarande ganska kasst. Jag läste Raseri, som inte längre trycks på Kingens begäran eftersom den handlar om ett så känsligt ämne som unga som skjuter ner andra ungar på sin skola. Det sägs nämligen att man hittade ett exemplar av Raseri i ett skåp tillhörande en ung kille som sköt mot sina skolkamrater. 


För cirka två veckor sedan kom dock Kingen ut med en ny roman, mastodontverket (det vill säga vanligt Stephen King-omfång på 849 sidor) 11/22/63 om JFK-mordet. Denna historiska dag, 20/11 2011 har alltså jag börjat läsa den. Det blir första gången som jag läser en King-roman samma år som den kommer ut, det känns mycket spännande. Jag är rädd för det enorma omfånget men jag har valt att dölja detta faktum genom att läsa den på min ultralätta Kindle. 

Jag vet ju att Helena är med mig, men finns det fler där ute som läser den?







Kommentarer

  1. Nej, jag läser den inte. Precis som du läste jag Stephen King jättemycket förr, men nu var det väldigt längesen. Ett tag läste jag bara King så det kanske blev för mycket till slut? Men nu är det säkert 15 år sen sist så jag kanske skulle ge honom en chans igen. Under kupolen har ju precis kommit på svenska. Annars är en av mina favoriter Maratonmannen en favvo!

    SvaraRadera
  2. Fru E: Ja det kändes lite ett tag som att Kingen är något man läser som ung men det måste ju bara vara helt fel :)

    SvaraRadera
  3. Inte ännu, men är ganska nyfiken...

    SvaraRadera
  4. Jag läser 11/22/63 just nu. Men jag har inte kommit längre än ca 200 sidor. Fast jag kämpar så sakteliga på. :-)

    SvaraRadera
  5. Bokbabbel: Ja här är Kindle sannerligen ens bäste vän, fast procenten går långsamt!

    Ela: Jag har kommit till 6%, vet inte hur mycket det är, nackdelen med att läsa på läsplatta :) Men den är iaf inte allt för tung ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.