Fortsätt till huvudinnehåll

Den Felande Länken - Stefan Tegenfalk


Detta är den tredje och sista delen i Stefan Tegenfalks kriminaltrilogi, och de två första böckerna finns recenserade här och här. Både Walter och Jonna har egentligen blivit fråntagna det fall de jobbat med i de tidigare två böckerna. Dock kan ingen av dem släppa fallet, båda söker efter svar på varsitt håll. Under förespeglingen att han åker på semester reser Walter till Frankrike för att ta hjälp av sina kontakter på Europol, medan Jonna använder sig av inte helt lagliga metoder för att få fram information på hemmaplan. Det visar sig bli rejält farligt för Jonna och ganska så snart befinner hon sig i en situation där hon måste kämpa för sitt eget liv.                                                        


Den felande länken är precis som de tidigare böckerna väldigt spännande, dessutom lär man känna huvudpersonerna mer och man får endel svar på frågor som man ställts inför i de två föregående böckerna. Jag tycker om Stefan Tegenfalks sätt att skriva; han anpassar sitt språk efter den person han beskriver vilket gör det väldigt trovärdigt. När det t.ex. handlar om skurken Tor så använder författaren sig av en hel del slang och man får känslan av att det är en lågutbildad, kriminell persons tankar man läser. Jag tycker definitivt att boken är läsvärd - jag ville själv inte lägga ner den - dock bör man ha läst de två första böckerna tidigare då både tvåan och trean är direkta fortsättningar på de föregående.
För dig som vill köpa Den felande länken så finns den här och här.
Recensionsbok från Massolit Förlag.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100