Fortsätt till huvudinnehåll

De hemlösa - Yiyun Li

När Stephen Kings nya roman kom ut (som jag skrev om bl.a. igår) så ville jag bara läsa den, men jag hade bokcirkelböcker att läsa. Det tog emot enormt att lyfta upp De hemlösa när jag vet att många andra redan satt sina tegelstenständer i Kingen.  Efter bara ett tiotal sidor ändrade jag mig, jag ville aldrig att den skulle ta slut. Vilken fantastisk bok!

Året är 1979, Mao har nyligen dött och invånarna i Lerstaden förbereder sig inför en avrättning av en kontrarevolutionär. Paret Gu försöker förlika sig med att deras dotter kommer att dö endast 28 år gammal, nyhetsuppläserskan Kai ska annonsera Gu Shans avrättning, den lille pojken Tong ska se på avrättningen med sin skolklass, den handikappade flickan Nini är inget värd i sina föräldrars ögon och den unge mannen Bashi vill inget hellre än att se en kvinna naken. Alla dessa människors öden vävs ihop på olika sätt med den här avrättningen i centrum. 

Beskrivningen av de här människorna och deras miljö berör mig enormt mycket. Den visar på väldigt olika delar av det kinesiska samhället, allt från de som får tigga på gatan till de högt uppsatta. Deras sätt att leva, samla kol vid järnvägen, uppvärmda sängar av tegel, gatsopning med kvast,  känns inte som 1979, snarare hundra år tidigare. Jag får ständigt påminna mig själv om att det här skedde strax innan jag föddes. Kontrasten kommer dock när de rika skaffar sig TV, det passar helt enkelt inte alls in i det här samhället. 

Det är naket, inga försköningar alls. Man slits mellan hopp och förtvivlan för karaktärerna. Jag drabbas av någon slags känsla av att det finns något universellt mänskligt, trots att deras värld är helt fullkomligt olik min. 

Läs den, och läs den nu! Yiyun Li har nyligen fått en till bok utgiven på svenska, Be för mig i tusen år, som jag så klart tänker läsa inom en snar framtid. 

Köp boken här eller här







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…