Fortsätt till huvudinnehåll

De hemlösa - Yiyun Li

När Stephen Kings nya roman kom ut (som jag skrev om bl.a. igår) så ville jag bara läsa den, men jag hade bokcirkelböcker att läsa. Det tog emot enormt att lyfta upp De hemlösa när jag vet att många andra redan satt sina tegelstenständer i Kingen.  Efter bara ett tiotal sidor ändrade jag mig, jag ville aldrig att den skulle ta slut. Vilken fantastisk bok!

Året är 1979, Mao har nyligen dött och invånarna i Lerstaden förbereder sig inför en avrättning av en kontrarevolutionär. Paret Gu försöker förlika sig med att deras dotter kommer att dö endast 28 år gammal, nyhetsuppläserskan Kai ska annonsera Gu Shans avrättning, den lille pojken Tong ska se på avrättningen med sin skolklass, den handikappade flickan Nini är inget värd i sina föräldrars ögon och den unge mannen Bashi vill inget hellre än att se en kvinna naken. Alla dessa människors öden vävs ihop på olika sätt med den här avrättningen i centrum. 

Beskrivningen av de här människorna och deras miljö berör mig enormt mycket. Den visar på väldigt olika delar av det kinesiska samhället, allt från de som får tigga på gatan till de högt uppsatta. Deras sätt att leva, samla kol vid järnvägen, uppvärmda sängar av tegel, gatsopning med kvast,  känns inte som 1979, snarare hundra år tidigare. Jag får ständigt påminna mig själv om att det här skedde strax innan jag föddes. Kontrasten kommer dock när de rika skaffar sig TV, det passar helt enkelt inte alls in i det här samhället. 

Det är naket, inga försköningar alls. Man slits mellan hopp och förtvivlan för karaktärerna. Jag drabbas av någon slags känsla av att det finns något universellt mänskligt, trots att deras värld är helt fullkomligt olik min. 

Läs den, och läs den nu! Yiyun Li har nyligen fått en till bok utgiven på svenska, Be för mig i tusen år, som jag så klart tänker läsa inom en snar framtid. 

Köp boken här eller här







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…