Fortsätt till huvudinnehåll

Världens bästa bok - Peter Stjernström

Författaren Titus Jenssen skriver en bok om en författare som han ger sitt eget namn, alltså Titus Jenssen. Den senare är en försupen medelålders man som slängt bort sitt författarskap på att dricka, men en kväll kommer han och kamraten Eddie X på en suverän idé, de ska skriva en bok som innehåller alla genrer och som ska toppa alla varianter av boktopplistor, samtidigt. De kommer på idén till världens bästa bok. Titus berättar om idén för sitt förlag och han nyktrar till och börjar skriva. Men är det någon som spionerar på Titus? Kan det rent av vara så att Eddie X skriver sin egen version av Världens bästa bok?

Oj, vad ska jag tycka om den här boken. Den är väldigt egen, inte lik något jag läst tidigare, hur ska jag veta vad jag ska tycka? I början tyckte jag att det var spännande med hela metanivån, men den återkommer inte direkt under bokens gång så man hinner glömma bort den. Däremot blir det en till metanivå då man som läsare får ta del av den bok som Titus författare Titus skriver. 

Boken har två omslag, ett skräckomslag och vänder man på boken finner man ett omslag som skriker självhjälpsbok (vilket även boken i boken ska ha). På båda sidor finns det blurbar där Peter Englund hyllar boken, "Va?" tänker man ju i dessa nobelpristider. Går man dock in här och läser inser man att det inte är akademiens Peter Englund utan dragartisten Peter Englund som läst och gillat boken. Men jag tycker nästan att det är ännu roligare. 

Boken blir, med all efterforskning gjord av Titus, något av en genreöverskridande bok i sig. Vi får oss en bit konsthistoria då Titus besöker en Dali-utställning, vi får ta del av hans ypperliga diet, han bjuder oss på sitt bästa pizzarecept och det är så klart spännande att läsa om hur det ska gå med utgivandet av boken. Karaktärerna är roliga och den är full av härligt nörderier kring skrivandet i sig, man blir faktiskt sugen på att skriva en bok själv när man läser den här. Dessutom spelar bokmässan i Göteborg en stor roll, ännu mer boknörderi!

Trots att det kan tyckas vara lite knepigt med alla nivåer och genrer i den här boken så är den inte det minsta svårläst, snarare tvärtom. Sidorna bara flyger fram. Det som drar ner läsupplevelsen för mig är dock att jag tycker att den bok som Titus skriver, alltså Världens bästa bok, inte verkar så bra. Att det fiktiva förlaget älskar boken och att den ska sälja massor och att någon skulle vilja sno den är således kanske inte så trovärdigt, men allt runt omkring boken är mycket underhållande. 

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Kalla kulor förlag







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…