Oj, vad ska jag tycka om den här boken. Den är väldigt egen, inte lik något jag läst tidigare, hur ska jag veta vad jag ska tycka? I början tyckte jag att det var spännande med hela metanivån, men den återkommer inte direkt under bokens gång så man hinner glömma bort den. Däremot blir det en till metanivå då man som läsare får ta del av den bok som Titus författare Titus skriver.
Boken har två omslag, ett skräckomslag och vänder man på boken finner man ett omslag som skriker självhjälpsbok (vilket även boken i boken ska ha). På båda sidor finns det blurbar där Peter Englund hyllar boken, "Va?" tänker man ju i dessa nobelpristider. Går man dock in här och läser inser man att det inte är akademiens Peter Englund utan dragartisten Peter Englund som läst och gillat boken. Men jag tycker nästan att det är ännu roligare.
Boken blir, med all efterforskning gjord av Titus, något av en genreöverskridande bok i sig. Vi får oss en bit konsthistoria då Titus besöker en Dali-utställning, vi får ta del av hans ypperliga diet, han bjuder oss på sitt bästa pizzarecept och det är så klart spännande att läsa om hur det ska gå med utgivandet av boken. Karaktärerna är roliga och den är full av härligt nörderier kring skrivandet i sig, man blir faktiskt sugen på att skriva en bok själv när man läser den här. Dessutom spelar bokmässan i Göteborg en stor roll, ännu mer boknörderi!
Trots att det kan tyckas vara lite knepigt med alla nivåer och genrer i den här boken så är den inte det minsta svårläst, snarare tvärtom. Sidorna bara flyger fram. Det som drar ner läsupplevelsen för mig är dock att jag tycker att den bok som Titus skriver, alltså Världens bästa bok, inte verkar så bra. Att det fiktiva förlaget älskar boken och att den ska sälja massor och att någon skulle vilja sno den är således kanske inte så trovärdigt, men allt runt omkring boken är mycket underhållande.
Köp boken här eller här.
Recensionsbok från Kalla kulor förlag.
Kommentarer
Skicka en kommentar