Fortsätt till huvudinnehåll

Pojkarna - Jessica Schiefauer

De tre fjortonåriga flickorna Kim, Momo och Bella är bästa vänner. De sover över hos varandra och står enade mot de elaka pojkarna i skolan. Bella har ett växthus och hon är oerhört intresserad ad sina växter. Hon har tjocka trädgårdsböcker och köper växter från utlandet. En dag får hon en växt hon inte beställt och som hon inte känner till. Blomman tillverkar en nektar som flickorna dricker av och de förvandlas till pojkar. 

För visst har vi väl allihop någon gång funderat på hur det skulle kännas att vara det andra könet och vad man i så fall skulle göra om man fick chansen för en dag? Det är ett spännande tema och vad är inte bättre än att flickor i sina mest känsliga år får uppleva detta. 

Schiefauer har en tendens att lyckas beskriva det vardagliga på ett fenomenalt sätt med sitt underbara språk. Jag blir gång på gång indragen i enskilda stycken, men det håller inte riktigt hela vägen. Jag känner tyvärr inget för karaktärerna och tycker ärligt talat att eskapismen till den manliga världen känns rätt konstig. Föräldrarna och de riktiga pojkarna känns ointressanta och statiska, flickorna är dock mer intressanta. Boken är mörk och visst känner jag igen mig i dessa identitets- och uppväxtbekymmer men det funkar helt enkelt inte för mig fullt ut. 

Köp boken här eller här

Boken är nominerad till Augustpriset i kategorin bästa Barn- och ungdomsbok 2011







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100