Fortsätt till huvudinnehåll

Nobelpriset i lokaltidningen

Så här glada blev vi när Tomas Tranströmers namn uttalades av Peter Englund




Och så här svarar jag på Om jag läst Tranströmer samt om jag tycker han var värd priset:






Kommentarer

  1. Haha, härligt fångad bild! :D (Fast föredrar rubriken från förra året ;))

    SvaraRadera
  2. Bokbabbel: Haha ja vilken bild va...Men man kan ju bara få priset en gång du vet! ;)

    SvaraRadera
  3. Står kulturkoftan på ena sidan av dig & SJUNGER, Metta?? =)

    SvaraRadera
  4. Zombie: Jag tror att det var ett stycke ur Carmen, men hörde lite dåligt på grund av allt jubel.

    SvaraRadera
  5. Härlig bild! Twittrar du samtidigt? ;)

    SvaraRadera
  6. Lotta: jag tror det var så här att jag brukar tycka att det är svårt att höra namnet Peter uttalar så brukar alltid få på in på nätet o kolla efteråt. Sen är det ju bra att vara redo att inhandla något av författaren innan det tar slut. Jag hade dock inte användning för nåt av det den här gången :)

    SvaraRadera
  7. Ah, vad roligt att din lokaltidning har sadana det onskar jag att min ocksa hade! har letat forgaves pa deras hemsida och inte ens hittat ett ord om Nobelpriset, trist!

    Och snygga bilder!!

    SvaraRadera
  8. Emma: Ja de har ingen vidare hemsida heller, men de har en nätbilaga som alla prenumeranter får iaf.

    SvaraRadera
  9. Haha! Så där såg det inte ut på mitt biblioteket, där var det mer "jaha". ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…