Fortsätt till huvudinnehåll

Förlossningen - Måns Wadensjö

I korridoren finns det inga speglar. Det tar ett tag innan jag lägger märke till vad som saknas, men det går inte att undvika. Det finns varken speglar, fönster eller bildskärmar här, bara jag och det pipande larmet i taket. Jag har aldrig varit närmare mig själv än här, och åt vilket håll jag än vänder mig går jag utåt.

Det är de första raderna i Måns Wadensjös kortroman Förlossningen. Vi får följa ett manligt nattbiträde på en förlossningsklinik som på ett avskalat sätt berättar om vardagen på förlossningen, både på ett konkret plan, med listor på vad som finns i lådor och hur rummen ser ut, och på ett djupare meningen-med-livet-plan, med funderingar på hur det känns att bli förälder eller vad som sker inom en när barnet är dödfött. Jag som aldrig har varit på en förlossning blir fascinerad av hur strikt allt kan vara, med regler för hur lakan ska vikas, samtidigt som man vet att en födsel är väldigt oberäknelig. En som någon gång varit på förlossningen känner nog igen sig men får nog även en del bakom kulisserna-känsla.

Jag tycker helt klart att det är en intressant blandning av nivåer. Jag slängs mellan att få veta hur en smörgås ska bres och vem som gör det till att i nästa mening riktigt fundera över separationsångest då barnet föds. Läsaren får inte följa något speciellt par eller person utan det är förlossningen som är huvudperson, sedd genom en jagberättares ögon. Och det är inte någon högt uppsatt jagberättare utan han är i princip längs ner i näringskedjan men iakttar chefsbarnmorskan och läkarna på ett icke medicinskt sätt, då han inte är en del av vårdpersonalen. Dock tilltalar berättaren ett "du" som får läsaren att sjunka in i en känsla av att vara den där kvinnan som precis ska förlösas men är man en manlig läsare så fungerar det så klart också, för visst måste man kunna sätta sig in i en mänsklig situation utan att ens någonsin rent fysiskt kan genomlida den?

Jag blir mycket sugen på att läsa hans nya roman, ABC-staden som ska komma inom kort. Förlossningen kommer dock ut som pocket i dagarna och den kan köpas här eller här.

Recencionsbok från Modernista









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…