Fortsätt till huvudinnehåll

Det här med att veta vad som händer

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är ingen omläsare. De få böcker jag läst om har jag läst om för att jag inte minns något av vad de handlar om. Jag har aldrig läst om en bok där vag vet vad som händer, och nu har jag helt plötsligt hamnat i en helt ny situation i livet. Jag läser en bok, som jag visserligen aldrig har läst förut, men jag har sett många filmatiseringar, en av filmatiseringarna har jag nog sett minst tio gånger. 

Boken jag läser är Bram Stokers Dracula. Filmen med Keanu Reaves och Gary Oldman var en stor favorit under tidigt 90-tal och hittills inser jag att den filmen följer boken ganska ordagrant. jag tänker mig att boken borde innehålla mer, men vad är det för mening om den inte gör det? Jag längtar så klart till mina favoritscener i berättelsen, så som rakningscenen mellan greven och Jonathan Harker där greven inte har någon spegelbild. Jag minns inte riktigt alla friares roller och Van Helsings teorier så det kan väl bli lite spännande, men jag har svårt att motivera mig till läsning just nu. Jag älskar berättelsen på alla sätt, men jag vet ju vad som händer! 

Anledningen till att jag läser den är kursen i gotisk litteratur. Vi ska analysera vampyrens egenskaper, dennes förhållande till världen och även analysera ur ett genusperspektiv, tre mycket intressanta uppgifter, men det går segt. Det tar emot. Men det är ju bra! Åh jag blir inte klok på mig själv, hur ser ni på sådana här bekymmer?







Kommentarer

  1. Bekymret för mig är att jag blir galen på att jag inte anmälde mig till kursen, hade varit helt perfekt :)
    Vad gäller omläsning så är jag en ivrig förespråkare. Inte bara för att jag gillar att åter kasta mig in i en värld jag älskar (dåliga böcker läser jag ju klart inte om...) även om jag vet hur det slutar, utan också för att jag tycker man kan hitta helt nya saker vid en omläsning som man inte upptäckte från början. Twilight är faktiskt ett exempel på det senare, jag har lagt märke till många små repliker och händelser som jag inte funderade över första gången men som verkar helt annorlunda en annan gång. Kanske försöka läsa Dracula ur det perspektivet?

    SvaraRadera
  2. Eli: Ja det blir säkert annat när jag kommit in i den ordentligt, jag är ju liksom pepp på att läsa den. Har bara inte blivit helt fastsugen än :)

    SvaraRadera
  3. Är lite vampyrtokig och tycker att din uppgift (och kurs) låter jätteintressant. Bram Stokers bok är utan tvekan bra men det finns ju så många bra vampyrböcker, som Anne Rice t ex. Jag fick Vampyrens historia av Katarina Harrison Lindbergh i present, men har inte läst den än. Har du läst den?
    Jag tänker ofta att jag ska läsa om vissa favoritböcker, men tyvärr blir det aldrig av för det finns ju alltid så mycket nytt som man vill läsa. Man skulle behöva några extra timmar varje dygn enbart för att läsa. :-)

    SvaraRadera
  4. Malka: En vampyrs bekännelse fanns faktiskt att välja, men jag kände att jag faktiskt ville läsa de här gamla då kursen handlar om just gotisk litteratur. Jag har också alltid gillat vampyrer, får ta och kolla in den där om deras historia :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.