Fortsätt till huvudinnehåll

Barnflickan - Hanna von Corswant

Karin åker till Frankrike för att jobba som barnflicka i ett halvår. Hennes mamma har nyligen dött och hon ser fram emot att komma bort och att få ta hand om någon. Framme i den franska byn möter hon ett enormt hus med 24 fönster, en gigantisk trädgård och en mycket speciell madame. Ganska snabbt inser hon att vistelsen inte kommer att vara vad hon trott, pojken hon skulle ta hand om existerar inte och hon får i stället laga mat och städa. Hennes tillvaro blir allt mer diffus, hon vaknar upp med avklippt hår och hon får inga brev från sin mormor i Sverige. Vad är det den franska familjen egentligen vill med henne?

Ja frågorna är många. Hanna von Corswant kan sin skräck, det är läskiga tavlor, dockor som verkar titta på en, stora hus med avstängda delar, men det är lite för mycket. Jag tycker helt enkelt att det är för många olika element plus att historien med Karins familj rör till det lite då nutid och dåtid inte riktigt skils åt i texten utan varvas i var och vartannat stycke. Hon slänger ut för många skräckkrokar för läsaren att nappa på, utan att det faktiskt finns någon som drar upp kroken sen. 

Men det är en lovande debut, jag tror att hon hade kunnat skriva säkert fem böcker på alla idéer hon har med i den här. Jag hoppas hon lugnar ner tempot lite så att jag kommer bli riktigt rädd, för jag älskar vidriga dockor, läskiga tavlor, mörka knarriga hus och galna människor. Men inte allt på en gång. 

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Ordfront förlag







Kommentarer

  1. På beskrivningen av boken blir jag ändå väldigt nyfiken på att läsa. Håller med dig om att om det blir "för mycket" så förtar det intresset en del. Det minskar trovärdigheten.

    SvaraRadera
  2. Helena: Det får ju vara massor med läskigheter, men det måste ju leda nånstans. Det an ju inte stå "skräckroman" och så visar det sig vara en psykologisk thriller.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…