Fortsätt till huvudinnehåll

Andetag - Stina Nilsson *Dubbelrecension*

Elsa har alltid jobbat hårt på att vara perfekt. Att ha det perfekta utseendet, ett pedantiskt skött hem. Inga känslor får någonsin sippra igenom hennes väl sammanhållna yta, vilket gör att de flesta upplever henne som kylig och avståndstagande. Hon har inga nära vänner. Hennes make Bo har henne som i en liten ask, under sin fulla kontroll, och han drar sig inte för att manipulera henne och spela små spel. Elsa hatar att behöva be Bo om hjälp, men nu skall en julgardin upp och inte når hon att få upp den själv. Bo nonchalerar dock hennes önskemål, och detta blir droppen för Elsa. Bo sjappar med någon brud han haft vid sidan av, och plötsligt är Elsa fri från sina bojor och inser att det finns mycket mer i livet än den instängdhet hon upplevt.

Andetag är skriven på prosa, men det märks att författarinnan är poet. Boken befinner sig mer på känsloplanet än på handlingsplanet - den innehåller mycket vackra formuleringar och beskrivningar av känslor. Den fokuserar mer på de känslomässiga aspekterna av händelser i livet, än på händelserna i sig. Den tar upp viktiga saker som personlig utveckling, att våga lita på och släppa in andra människor och om hur en jobbig händelse (som en separation) kan visa sig vara det bästa som hänt en person. Jag tycker att det är väldigt vackert, och jag ser fram emot fler böcker av Stina Nilsson.






Utöver Elsa får läsaren även ta del av Pelles liv, han har ett antikvariat och det bästa han vet är att tala om böcker med intresserade kunder. Hans sexualitet verkar luta åt män, eller är det bara så att han är intresserad av människor i allmänhet?

Både Elsa och Pelle är ganska extrema karaktärer, ett kontrollfreak och en som är översocial och det känns lite svårt att tro att så många människor i världen kan relatera till dessa, men inget ont om det. Det är ju så klart inget krav utan det kan vara intressant att få en inblick i ett helt annat sätt att se på världen. Jag kan inte annat än hålla med Sara-Sofia ovan om att man märker att författarinnan är poet, det blir ibland nästan lite bildspråk för bildspråkets skull. Jag måste dock säga att jag blir intresserad av att läsa Stina Nilssons poesi och att den här typen av roman, som gränsar mot prosalyrik, faktiskt funkar i ett så kort format som den här boken ändå är, knappa 130 sidor.

Köp boken här eller här

Recensionsbok från Bokförlaget K&R







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…