Fortsätt till huvudinnehåll

Vad är det för fel på mig?

Jag har tidigare klagat på att min läslust försvunnit med all måsteläsning och framför allt på grund av alla olästa böcker hemma. Jag gjorde mig av med alla bibliotekslån och mådde genast bättre. Dock tackade jag ja till några recex och påbörjade en litteraturvetenskaplig kurs på distans, utöver mitt heltidsjobb, vilket har gjort mig något stressad igen.

Jag har det senaste bara plöjt mig igenom recensionsböcker, och nu är det ju inte som så att någon tvingar mig och jag gillar böckerna, men stressen över olästa böcker är kvar. Jag skulle kunna läsa böcker i flera år utan att det tog slut.


Men nu ser scenariot ut som följer: Jag läste klart Guillous nya tegelsten under lördagen och fullkomligt slukade fru Knausgårds kommande novellsamling Grand mal på söndagen. Det är en månad kvar till första inlämning på universitetskursen och jag har plöjt igenom en hel del material till den. Idag känner jag mig således, håll i er nu här kommer det, rastlös! "Vad ska jag läsa nu?" tänker jag och undrar om jag inte hinner klämma in den där boken av Anna-Karin Palm som jag kände att jag inte hann med. Är jag helt dum i huvudet? Jag har läst 250 av The Passage som jag kanske skulle fortsätta med om jag nu inte har någon måsteläsning? Jag kanske kan börja med någon bok som jag tänkt läsa i flera år?

Frågan är om jag kanske är någon slags stressjunkie? Kan det vara så att jag inte längre kan läsa en bok för nöjes skull utan att den måste resultera i en bokcirkelträff, recension på recensionsdagen eller liknande? Är det där med nöjesläsning bara någon slags läsutopi som ger en skön känsla men som inte intresserar när man väl är där? Jag borde söka hjälp.

Hur ska jag råda bot på det här?








Kommentarer

  1. Hihi, menar du att du tappat lusten till nöjesläsning? Men, man måste ju inte nöjesläsa, om man inte vill. Sen kan jag tänka mig att jag, om jag vore i dina skor, skulle sakna känslan av att vilja nöjesläsa. Och det kanske nästan är värre? /Therese

    SvaraRadera
  2. Böckerx3/Metta5 september 2011 20:48

    Holly: Jag vet inte riktigt vad jag vill, för det mesta känner jag för att läsa något riktigt opretentiöst som Sookie eller kanske någon thriller, men jag gör ju aldrig det. Men all måsteläsning är ju inte pretto heller, jag vet varken ut eller in här :)

    SvaraRadera
  3. Jo, man måste nöjesläsa! Faktum är att det är det enda man bör göra. Om inte glädjen finns där kommer det inte att sluta lyckligt... Okej, lite väl präktigt, kanske, men tänk efter: Livet är för kort för att oroa sig över något som egentligen bara är kul.

    Själv har jag löst det på enklast möjliga vis: Om en bok inte känns bra och det inte går att ta sig in i berättelsen - då lägger jag bara bort den. (Förbjudet under många år, men numera enda lösningen.)

    Världen är full av bra böcker, varför slösa tid på de dåliga? Vips, så har marknaden krympt en aning, och stressen med den!

    http://www.facebook.com/pages/Thomas-Erikson/213602578663823

    SvaraRadera
  4. Böckerx3/Metta6 september 2011 21:39

    Thomas: Du har ju så klart helt rätt, jag borde bara läsa det som jag är sugen på för stunden.

    SvaraRadera
  5. Åh vad jag känner igen mig i det här inlägget. Jag stressläser också böcker nu för tiden och jag tappade läslusten helt i somras och den har inte riktigt infunnit sig igen. Läsning som alltid varit mitt största intresse. Jag älskar fortfarande att köpa hem en massa böcker och låna på biblioteket men jag får ångest när jag ska läsa dem :(

    SvaraRadera
  6. Böckerx3/Metta14 september 2011 11:20

    Jonna: Alltid skönt att höra att man inte är ensam. Men är det inte lite så att man vill ha det man just nu inte har? Man läser en thriller men vill läsa poesi, man läser poesi men vill läsa en relationsroman osv.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo