Fortsätt till huvudinnehåll

The Postman Always Rings Twice - James M. Cain



Frank Chambers är något av en dagdrivare, han har inget fast jobb och inget direkt mål i livet. Han luffar omkring och gör lite vad han känner för. En dag stannar han på en vägkrog för att äta, och det slutar med att han blir anställd där. Vägkrogen drivs av en man vid namn Nick Papadakis och hans vackra och ganska mycket yngre hustru Cora. Frank och Cora blir vansinnigt förälskade och börjar snart planera för att mörda Nick och få det att se ut som en olycka, så att Cora får ärva vägkrogen. Det ser ut som om det skall gå vägen, tills något helt oförutsett inträffar...


The Postman Always Rings Twice publicerades 1934 och var då väldigt kontroversiell på grund av sitt sexuella och våldsamma innehåll. Som exempel kan nämnas att Frank vid ett tillfälle biter Cora så hårt i läppen att det börjar blöda - med dagens mått mätt är det ju ingenting men på 30-talet var det extremt. På sina håll blev boken till och med bannlyst! Titeln har faktiskt ingen relevans alls med storyn, och det verkar inte vara helt klart varför boken fått just den titeln. (Om man googlar på det så finns dock vissa teorier; tex ett kriminalfall från 1927 där en kvinna med namn Ruth Snyder konspirerat med sin älskade för att mörda hennes man. Tydligen hade hon instruerat postmannen att ringa två gånger på dörrklockan när han levererade betalningsavierna för hennes mans livsförsäkring, då hon hade gjort förändringar i den som hon så klart inte ville att maken skulle få reda på.) Boken är ganska lättläst och inte så lång, drygt 100 sidor. Jag tyckte inte att den var särskilt otäck, men den gav ett visst obehag - särskilt slutet, som är ganska så oväntat. Jag tycker definitivt att den är läsvärd - inte minst för att den är så kultförklarad!


För dig som blir sugen på att läsa boken finns den att köpa här och här (dock endast på engelska, jag har inte lyckats hitta den på svenska).







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…