Fortsätt till huvudinnehåll

The Postman Always Rings Twice - James M. Cain



Frank Chambers är något av en dagdrivare, han har inget fast jobb och inget direkt mål i livet. Han luffar omkring och gör lite vad han känner för. En dag stannar han på en vägkrog för att äta, och det slutar med att han blir anställd där. Vägkrogen drivs av en man vid namn Nick Papadakis och hans vackra och ganska mycket yngre hustru Cora. Frank och Cora blir vansinnigt förälskade och börjar snart planera för att mörda Nick och få det att se ut som en olycka, så att Cora får ärva vägkrogen. Det ser ut som om det skall gå vägen, tills något helt oförutsett inträffar...


The Postman Always Rings Twice publicerades 1934 och var då väldigt kontroversiell på grund av sitt sexuella och våldsamma innehåll. Som exempel kan nämnas att Frank vid ett tillfälle biter Cora så hårt i läppen att det börjar blöda - med dagens mått mätt är det ju ingenting men på 30-talet var det extremt. På sina håll blev boken till och med bannlyst! Titeln har faktiskt ingen relevans alls med storyn, och det verkar inte vara helt klart varför boken fått just den titeln. (Om man googlar på det så finns dock vissa teorier; tex ett kriminalfall från 1927 där en kvinna med namn Ruth Snyder konspirerat med sin älskade för att mörda hennes man. Tydligen hade hon instruerat postmannen att ringa två gånger på dörrklockan när han levererade betalningsavierna för hennes mans livsförsäkring, då hon hade gjort förändringar i den som hon så klart inte ville att maken skulle få reda på.) Boken är ganska lättläst och inte så lång, drygt 100 sidor. Jag tyckte inte att den var särskilt otäck, men den gav ett visst obehag - särskilt slutet, som är ganska så oväntat. Jag tycker definitivt att den är läsvärd - inte minst för att den är så kultförklarad!


För dig som blir sugen på att läsa boken finns den att köpa här och här (dock endast på engelska, jag har inte lyckats hitta den på svenska).







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…