Fortsätt till huvudinnehåll

Himmelsdalen - Marie Hermanson


När Daniel får ett brev från sin tvillingbror Max, blir han genast fundersam. Max brukar inte höra av sig. Med darrande händer sprättar Daniel upp kuvertet, som visar sig innehålla en inbjudan att hälsa på Max på en lyxig rehabklinik i dalen Himmelstal, Schweiz. Daniel bestämmer sig för att nappa på erbjudandet - det vore faktiskt inte fel med lite semester - och åker dit. Väl där visar det sig att kliniken i själva verket är en psykklinik. Dessutom har Max haft något annat i åtanke än att bara få träffa sin brorsa. Han berättar att han har obetalda skulder till maffian, och de har på grund av detta misshandlat hans flickvän. Han måste resa iväg och "ordna upp" saker och ting, och ber Daniel att ta hans plats i Himmelstal så länge, att låtsas vara Max. Bara ett par dagar. Men tiden går och Max kommer inte tillbaka. Daniel börjar sakta men säkert förstå vilken manipulativ lögnare hans bror är - något som är allmän kännedom bland läkarna på kliniken. Därför avfärdar de Daniels desperata försök att hävda att han inte är Max som fler lögner, som en del av sjukdomsbilden. Det börjar gå upp för Daniel att om man väl har hamnat i Himmelstal, så är det omöjligt att komma därifrån... Länk
Jag mer eller mindre sträckläste denna bok. Den är väldigt spännande, och en lätt klaustrofobisk känsla kommer krypande och blir starkare ju längre in i boken jag kommer. Kommer Daniel någonsin att lyckas ta sig ur Himmelstal? Och vad är dethär för ställe egentligen? Mycket av det obehag jag känner kommer av insikten att en sådanhär plats skulle kunna existera i verkligheten. En plats fylld av så mycket ondska att det enda alternativet är att aldrig låta någon lämna dalen. Boken väcker en hel del intressanta tankar och funderingar kring detta, och jag rekommenderar den verkligen.


Himmelsdalen finns att kö
pa här och här.

Recensionsbok från
Albert Bonniers Förlag.


Kommentarer

  1. Spännande! kände du någon likhet med En dåre fri?

    SvaraRadera
  2. Nej, ingen likhet. Här är man i huvudet på en frisk person som blivit inspärrad bland galningar. Säg till om du vill låna den, den går ganska snabbt att läsa! :) Säkert mycket pga att man inte vill lägga den ifrån sig. ;)

    SvaraRadera
  3. S-S: men jag tänkte mer på hur psykvården fungerar och ser ut.

    SvaraRadera
  4. Ahaa, nu fattar jag! Nja, inte det heller faktiskt. Jag vågar inte förklara varför, för då avslöjar jag för mycket av boken :D

    SvaraRadera
  5. Är väldigt förtjust i Marie Hermanson och kommer definitivt att läsa den här! Spännande med tvillingar också... :) Har förstått att dety är en bok man absolut inte ska avslöja för mycket om då handlingen och dess vändningar är en stor del av boken.

    SvaraRadera
  6. Den här finns alldeles säkert på min attläsalista i höst.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…