Fortsätt till huvudinnehåll

Grand Mal - Linda Boström Knausgård

Det är oerhört svårt att recensera en novellsamling och att göra den rättvisa. Men först vill jag säga att jag är en av få som fortfarande inte har läst Karl Ove Knausgårds hyllade böcker, så jag läser hans frus prosadebut helt utan några jämförande glasögon.

Det märks att Linda är poet, hon har ett fantastiskt språk som är så fullt av bilder att man måste tvinga sig att läsa långsamt för att inte gå vilse. Jag får nästan ge mig själv en bitchslap för att jag kommer på mig själv med att hålla andan för att komma åt alla känslor. Det är ingen hemlighet att jag älskar författare som ger liv åt döda ting och Linda gör detta med bravur. En av mina favoriter är då hon beskriver ett avgående flygplan som att det sliter sig loss.

Vad handlar det om då? Som jag ser det handlar det om kvinnor och kvinnors perspektiv på världen. Det handlar en hel del om moderskap men även om ensamhet, ångest, övergivenhet, utsatthet, kärlek och om livet i stort. Till en början berättas historierna ur ett jagperspektiv, vilket känns helt rätt i och med temat, men när berättelserna går över i ett tredjepersons perspektiv känner jag mig helt plötsligt utestängd och orolig, som om att jag inte får ta del av allt som finns att ta del av, och det är bara så bra. Jag känner mig utsatt och samtidigt känner jag en gemenskap med andra kvinnor i världen.

För att ge exempel på några ämnen som behandlas då, vi får bland annat möta en gravid kvinna som sitter på mödravårdscentralen. Hon beskriver ett förakt inför de som är där på efterkontroll, som redan har sina barn i famnen. Hon vill liksom fokusera på att vara gravid och föda, hon vill inte beblanda sig med vad som händer därefter. i titelnovellen Grand mal får läsaren ta del av en kvinna som nyligen fått barn men hon visar symptom på någon slags förlossningsdepression. Pappan gör sitt bästa för att hålla humöret uppe men det blir svårt när till och med den unga kvinnliga prästen som ska döpa deras barn får känna på mammans bitterhet. Men varför ska man egentligen döpa sitt barn?

Den ända novell som jag har lite svårt för, mest för att jag inte riktigt tycker att den passar in bland de andra, är Vitbjörn Kung Valemon som består av en del övernaturliga inslag som de andra novellerna inte har. Inte för att det är något fel på den, utan helt enkelt för att den känns lite felplacerad.

Köp boken här eller här.

Recensionsbok från Modernista







Kommentarer

  1. jag har recenserat denna bok för Nya Upplagan så har inte skrivit om den i bloggen än, men jag reagerade också på just novellen om björnmannen, gillade den inte heller. Håller annars med dig om att det är en helt fantastisk novellsamling!

    SvaraRadera
  2. Jessica: Skönt att det inte var jag som var trög då :) Hoppas hon kommer med mer prosa inom en nära framtid!

    SvaraRadera
  3. Hehe. :) Jaa, jag hoppas också hon kommer med mer prosa snarast!

    SvaraRadera
  4. Jag gillade björnmannennovellen. Och tyckte den passade rätt bra in i samlingen.

    SvaraRadera
  5. Petter: Det är ju det som är skönt med novellsamlingar, det finns något för alla :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…