Fortsätt till huvudinnehåll

Förnuft och Känsla - Jane Austen

Elinor och Marianne är systrar. Elinor, som är 19 år, är den förnuftiga av dem, medan Marianne som är 16 år gärna låter känslorna styra och ställa. Systrarna bor med sin mor och yngsta syster i en stuga på en avlägsen släktings ägor. Förnuft och känsla handlar om Elinor och Mariannes sökande efter den sanna kärleken tillika en förnuftig make, ett s.k "gott parti". Med humor och ironi beskriver Jane Austen livet hos den engelska överklassen i sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet, deras vardagsysslor, deras sociala liv och familjerelationer.

Jag läser denna bok som en del av den kurs jag läser just nu, Litterära genrer. Den genre vi studerar just nu är Realism, och där passar denna bok bra in, då den är fylld av konversationer och händelser som kanske egentligen inte är relevanta för själva storyn - precis som det är i verkliga livet. Boken innehåller heller inga hjältedåd och således inga hjältar eller hjältinnor, även om Elinor framhävs litegranna som idealet - en kvinna som vet att hålla sina känslor i schack och som vet hur hon skall bete sig i varje uppkommen situation (dock skall tilläggas att mot slutet av boken hittar Elinor en balans mellan förnuft och känsla, men jag skall inte uppehålla mig vid detta då jag avslöjar alltför mycket av slutet om jag gör detta). Jag tycker att boken är jättemysig och stundvis rätt rolig, och jag känner mycket igen mig i Marianne som är ung, naiv och får hjärtat krossat - vem har inte varit där?

Jag rekommenderar boken starkt, och för er som blir sugna på att läsa den (eller vill läsa om den) finns den här och här.

Kommentarer

  1. Jag läste boken för många år sedan, men det är ju framförallt filmen man kommer ihåg! :)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag såg faktiskt filmen i lördags när jag satt hemma och tyckte synd om mig själv för att jag var sjuk och inte kunde följa med mannen ut ;) Den var riktigt mysig, och nu när jag tänker på boken så ser jag såklart scenerna från filmen framför mig :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…