Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2011 - Dag 4

Äntligen hemma! Det har varit jätteroligt men det är skönt att sitta i sin egen soffa och klappa på man och katter.

Söndagen blev, inte helt oväntat, en lite lugnare dag. Vi inledde med lite montershopping och första seminariet gick vi på först klockan elva. Då var det snack om Strindbergs fruar med Lena Einhorn och boken Siri och en österrikisk Strindbergsforskare som skrivit en bok om Frida Uhl.

Sedan var det så klart dags för en av höjdpunterna, Herta Müller pratade om boken Flackland som nu kommit i full version, utan censur. Vi fick möta en helt annan Herta, som log och skämtade och hade roligt. Hon är helt fantastisk och ser så häftig ut. Det var en riktigt lång kö till signeringen efteråt, men jag fick både en kråka i min bok och en bild på henne.

Vi råkade hamna på ett seminarium om boken Blod eld död som handlar om black och death metal, riktigt intressant faktiskt.

Vi avlutade med att lyssna på Nathan Larson (bland annat känd från bandet A camp) som skrivit en dystopisk noirroman som kommer ut på svenska i dagarna, även den låter otroligt spännande. Hur ska man hinna läsa allt?

Stort tack till Therese som var med mig, till alla bokbloggare jag träffat (och även till dej ag inte träffade), det var fantastiskt roligt. Ses vi igen nästa år?







Kommentarer

  1. Jättekul att läsa här om er mässa! Vi ses igen!

    SvaraRadera
  2. Tack själv! Det var jätteroligt och självklart måste vi dit nästa år igen! /Therese

    SvaraRadera
  3. Joanna: Klart vi gör!

    Holly: Oja, redan bokat ;)

    SvaraRadera
  4. Jättekul att ses! Kan jag få låna din Herta-bild, min dumma kamera tog usla bilder :-(

    SvaraRadera
  5. Lyran: Ja verkligen jätteroligt! Självklart får du låna bilder, jag har mailat några från söndagens Herta, du får även ta från min Facebooksida om du hittar något kul.

    SvaraRadera
  6. Om vi ses nästa år? Oh yes! Redan inskrivet i min kalender.

    SvaraRadera
  7. Bokbiten: Min kalender sträckte sig inte så långt xD

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…