Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2011 - Dag 3

Man börjar känna att det tär på kroppen att springa runt på en mässa. Det gör ont lite överallt. Men det har så klart varit en fantastisk dag även idag.

Den första kändis vi stöter på är ingen mindre än Dolph Lundgren som sitter och skrevar i SR:s monter i direktsändning av P3 morgon.

Vi inledde lyssnandet med ett inspirerande monterprogarm om ALMA-pristagaren Shaun Tan och hans Ankomsten. Fantastiska bilder!

Därefter sprang vi direkt på Seminarium med Camilla Läckberg och Amanda Hellberg som handlade om hur man blir författare utifrån deras egna historier. Även om jag inte läser någon av dem så var det roligt att höra deras berättelser.

Sedan var det gick vi ut och så rakt in i salen jämte för att lyssna på Majgull Axelsson prata med Ebba-Witt Brattström om Moderspassion. Jag måste säga att Brattström tyvärr tog över showe lite väl mycket, hade hellre sett att Majgull fick prata mer fritt.

Sedan kollade vi in den Australiensiske författaren Peter Temple som faktiskt var riktigt rolig. Det var dock nästan inga som hade hittat dit tyvärr. Intervjuerskan Maria Neij var riktigt duktig och påläst. Jag blev faktiskt lite sugen på att läsa hans deckare.

i F-hallen höll vi på att svimma när vi såg den mycket långa kön till Agneta Sjödins signering, men vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att det var kön till seminariet "Om nu kärnfamiljen är så jävla fet" vars ingång var just bredvid signeringen. Där inne gömte sig nämligen Liv Strömquist och Mats Jonsson som tillsammans med Lena Andersson diskuterade det här med kärnfamiljen och de är så klart vansinnigt roliga. Tyvärr var seminariet en kortis, 20 min, så det kom igång precis när det tog slut. Dock köpte jag båda deras senaste album senare hos Galago.

Ingen vila här inte, vi rusade till Lionel Shriver för att få bra plats. Dock var vi helt ensamma i kön till bara minuterna innan. Alla kärlekstörstande tanter stod i en kö jämte för att lyssna på Knausgård. Shriver var för övrigt mycket bra, men det var inte många som kom. Hon är tuff och man förstår varför hon tänjer gränserna som hon gör i sina romaner; för att hon vågar. Efteråt var det signering, hon satte sig framför en gigantisk kö men personalen fick flytta henne för det var ju trots allt Knausgårds kö. För er tanter som inte kunde vara där bjuder jag här på en bild från hans signering här ovan.

Nej nu blev det faktiskt inte fler seminarier för dagen. Vi gick i stället till Bokbloggarnas rum för mingel. Många bloggare blev det, vi fick faktiskt stå ute i korridoren för att få plats. Flera förlag (bla Pirat, Pia Printz, Novellix, Thorén och Lindskog) och några författare (Däribland Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren) kom och hälsade, fick visitkort och såklart ansikten på de som recenserar deras böcker. Även bokmässans höjdare dök upp för att tacka. Mitt i allt dyker så Lars Vilks upp (ja han har sagt att han inte skulle komma men han kom i smyg) med ungefär 17 biffiga livvakter. 40-50 kacklande boktanter tystnar helt tvärt, det var en upplevelse må jag lova. Som tack fick vi ambassadörer en mycket generös gåva i form av ett 4-dagars kort till nästa års mässa. Hurra och stort tack!

Det sista vettiga vi gjorde var att återse Lionel Shriver i English Bookshops monter där jag köpte Kevinboken som jag länge velat ha. Jag tog mod till mig och pratade lite med henne om hennes seminarium, hon var otroligt trevlig.

Ni har väl inte missat att jag lagt upp en massa bilder från mässan på Facebooksidan? Har ni det så gå genast in här.



Kommentarer

  1. det är så mycket man ska göra samtidigt

    SvaraRadera
  2. Din hemliga bokvän25 september 2011 10:08

    Hej! Det är jag som är din hemliga bokvän! Det ska bli väldigt roligt att tänka ut presenter till dig!

    SvaraRadera
  3. Majgull! Karl Ove! Jonathan F! Lionel!! Oiiiiih! Mycket imponerad och avundsjuk Finöands-bloggare här! Åh!

    SvaraRadera
  4. bokbabbel: Men vi kör väl nästa år va? :)

    SvaraRadera
  5. Bokbabbel: Hade skrivit in det i min kalender, men den sträcker sig inte så långt ;)

    SvaraRadera
  6. Ju fler rapporter om bloggarminglet jag läser desto mer inser jag att jag ju även borde ha minglat i korridoren utanför bloggarrummet... Jag har missat massor!

    SvaraRadera
  7. Bokbiten: jag hälsade ju inte på närheten av hälften ens. Trist men sant.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…