Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2011 - Dag 2

Ännu en fantastisk dag, så klart!

Den innehöll alltså ett monterprogram med den rumänska författarinnan Ioana Parvulescu som nyligen blivit utgiven på svenska med titeln "Livet börjar på fredag". Vi mötte vår nya idol, översättaren Elisabeth, som tolkat allt från tyska till svenska och tvärtom på alla tyskspråkiga evenemang vi varit på. Därefter ett seminarium med Torbjörn Flygt o Martina Lowden om den österrikiske Tomas Bernhard vilket var fantastiskt roligt att lyssna på då de var så pålästa.

Sedan var det bara till att springa mellan seminarierna för att inte missa något. Nordiska rådets litteraturpris fyller 50 år och på ett seminarium med bland andra Sofi Oksanen, Einar Már Gudmundsson och PO Enquist diskuterades det om man kan tala om en nordisk litteratur. gudmundsson körde sitt eget race med att dra upp byxorna, ta en promenad på scenen, läsa en bok. Oksanen såg rätt uttråkad ut men det lät vackert när hon pratade finska.

"Varför mår vi så dåligt trots att vi har det så bra" var frågeställningen på det tyskspråkiga seminariet med Silke Scheuermann, Peter Stamm och Angelika Reitzers. Återigen vår kära översättare i lurarna, men de flesta i publiken hade inga lurar utan alla verkar kunna tyska.

Här går jag förbi Mario Vargas Llosa för en signerad bok, se bild! Han var mycker glad att se mig som ni ser.

Vi hann med en snabb titt på när Tonårsboken intervjuade Cornelia Funke, väldigt proffsigt!

Sedan kommer vi till dagens riktiga gigant, Seminarium med Jonathan Franzen. Vi stod längst fram i kön, där även författaren själv fick stå medan de tömde salen från tidigare seminarium. Väl inne (satt så klart längst fram) inåg vi ganska snabbt att Franzen var en mycket rolig, intelligent och ödmjuk man, fastän han sa emot intervjuaren hela tiden. Han pratade faktiskt om Laxness och Fria män, som jag ju just har läst, så jag tog mod till mig och diskuterade Laxness lite med Franzen, efteråt vid signeringen.

Vi hittade Schyffert och Lindström som pratade inredning och allt vad det innebär idag med svindyra kök och sopsortering och fick oss ett gott skratt.

På kvällen besökte ett gäng bokbloggare Forma books mingelmiddag. Trerätters och konjak, jag åt en massa saker som jag inte vet vad det var och satt vid bordet jämte Maria Montazami. Sedan tog det mig över en timme att hitta från mässan till centralen, inte alls kul.










Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…