Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2011 - Dag 1

Vilken fantastisk dag!

Vi började med att pinna bort till invigningen av mässan, där Herta Müller skulle inviga, och så gjorde hon med bravur. Vi satte oss långt fram och samtidigt sätter sig den tyskspråkiga nobelpristagerskan två meter bort. Herta hade skrivit ett tal om diktaturer och örtryck världen över, fantastisk som hon är. En smidig tolk läste upp för oss som inte talar tyska.

Därefter sprang vi bort för att se på några tyska författare, däribland Peter Stamm och Felicitas Hoppe, om diskuterade varför man inte kan tala om en tyskspråkig litteratur utan snarare bör ha 67 stycken. Österrike, Tyskland och Schweiz skriver helt olika trots samma språk.

Vi åt fantastiskt goda mackor till lunch! Träffade både Skövde stadsbiblioteks chef och en mängd bokbloggare.

Cornelia Funke talade fantastiskt om sina fantastiska böcker tillsammans med DN:s Lotta Olsson. Hon var helt fullkomligt underbar, jag köpte mig ett signerat ex av Bläckhjärta.

Här var det så dags att bege sig till inspelningen av Babel, vi fick två platser på fjärde raden vid gången, den bästa platsen! När Daniel Sjölin står sådär nära kameran framför scnen står han precis jämte mig. En gång sitter han nästan i mitt knä och jag får tvångstankar om att tafsa lite på honom. Men han har alltså gäster så som Mario Vargas Llosa och Nora Gomringer.

Sedan var det mingel. Thorén & Lindskog, Sekwa, Printz Publishing, Novellix, Elisabeth Grathe och en massa känt folk. Vi har sett en massa kändisar som vi ska samla ihop på en lista så klart.

Vilken dag! Två nobelpristagare och massa fantastiskt på en dag, och det är tre dagar kvar. Nu ser vi fram emot hotellfrukost och dag två.








Kommentarer

  1. Ni har inte fått bingo eller?

    SvaraRadera
  2. Visst var Cornelia Funke fantastisk! Har du läst Bläckhjärta? Om inte så ser jag fram emot att läsa vad du tyckte :)

    SvaraRadera
  3. enligt O: som sagt, japp :)

    Hannele: Ja hon var speciell!

    Kerstin: Har ju inte läst, men köpte Bläckhjärta och fick den signerad

    SvaraRadera
  4. Babel live? Jag blir så sjuukt avundsjuk. Nästa år måste jag verkligen vara på mässan alla fyra dagarna.

    SvaraRadera
  5. Bokbiten: Det var så oerhört roligt att se hur det funkar :) Lätt att jag ska gå på det nästa år med :D

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…