Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2011 - 6 dagar kvar

Ja, nu har jag ju uppenbarligen slutat planera, men det betyder väl inte att man inte kan vara påläst?

Jag spanar idag in den så kallade bokresan där Vitryssland står i fokus. På bokmässans hemsida kan man läsa mer här och de har till och med en blogg som man kan hitta här.

Jag funderar naturligtvis direkt på om jag läst något av en vitrysk författare, och svaret är väl att jag faktiskt inte vet. Det känns som att jag borde det, men det är ju lite svårt att särskilja vad i gamla sovjet till exempel som ska räknas till Ukraina. En stor favorit, Nikolaj Gogol, räknas väl till den ruska litteraturen, men numera kallas det Ukraina. Han skrev på ryska men han är känd för sina ukrainska berättelser.

Kanske att man bara ska ta sig an en ukrainsk författare med en gång och stryka ett streck över krånglet som varit, bara för att vara på den säkra sidan. En mängd författare och förläggare, som jag aldrig kommer att kunna uttala namnen på, kommer till bokmässan och berättar om till exempel svårigheterna att ge ut litteratur på grund av det politiska läget. Det utlovas att flera ukrainska verk ska komma i översättning i anslutning till bokmässan, däribland en antologi med texter av 30 ukrainska författare. Den antologin tänker jag hålla utkik efter, är det någon som vet vad den heter?

På mässan kan ni hitta den här bokresan på scenen som heter just Belarus i H-hallen med ett 50-tal programpunkter utspridda över mässans 4 dagar.









Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…