Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2011 - 3 dagar kvar

Bomässeveckan är nu igång och peppen är enorm. Kollegan informerar om skyltning av mässan i Göteborg och pirret i magen är nu konstant.

Vad man inte ska börja tänka på nu är sådant man glömt tänka på, till exempel att jag upptäckte att katten har kissat på mina löparskor som jag funderade på att ha på mig. Eller att jag borde gjort något åt mitt hår. Eller att jag har sämst lokalsinne och tvivlar på att jag hittar till hotellet efter till exempel Formas arabiska afton på fredagen. Nej allt det här stoppar jag i en svart sopsäck med etiketten "Det ordnar sig!" på.

Något som jag dock måste fundera på är hur bloggandet ska se ut under mässan. Jag är ganska säker på att datorn åker med, men den kommer nog itne med in på mässan. Däremot har jag kamera och iPhone med mig. Frågan är om man då ska småblogga på telefonen under dagen, lägga upp sparade inlägg att publicera senare, eller helt köra enbart bloggande på kvällen. iPhone 3Gs har riktigt kass kamera så om jag ska blogga med den blir det antingen kassa eller inga bilder alls. Min systemkamera är ganska otymplig men efter förra årets bildfiasko med en halvkass kompaktkamera så riskerar jag inget utan den ska med. Risken med att bara blogga på kvällen blir så klart att man kanske glömmer saker eller att man helt enkelt inte orkar. Jag tänker väl som så här då, kanske något sparat inlägg med anteckningar som jag senare renskriver och bifogar bilder senare, lägger upp bilder på Facebooksidan och kanske ett och annat spontaninlägg under dagen. Jag har inte riktigt förstått hur man använder sin gilla-sida på FB i mobilen, kanske något som vet? Annars blir det enbart Twitter under dagen.

Så för bästa möjliga rapportering får ni följa mig på samtliga medier.








Kommentarer

  1. jag tänker twittra en del o skicka höjdpunkterna direkt fr mobilen men sen får det bli uppsamlingsheat på kvällen...
    Vi får väl valla dig till minglet ;)

    SvaraRadera
  2. Maria: Ja men visst låter det som en bra strategi? Bara det är täckning inne på mässan ;) Ja jag borde nog ha på mig en tröja med "vilsen bokbloggare" på så att folk kan ta hand om mig när de ser mig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…