lördag 20 augusti 2011

Veronika bestämmer sig för att dö - Paolo Coelho



Veronika är en ung kvinna som verkar ha allt. Hon är vacker, har goda vänner, gott om beundrare och en omtänksam familj. Dock ser hon framför sig ett trist, medelmåttigt liv med arbete varje vardag 9-17, de genomsnittliga 2,5 barnen tillsammans med någon man som hon kommer ha slutat älska efter några år men stannar hos pga vana och bekvämlighet. Hon står inte ut med den utsikten och bestämmer sig för att ta sitt liv. En kväll sväljer hon en hel hög med sömntabletter, bara för att nästa dag vakna på ett sjukhus. Där får hon veta att den höga dosen av sömnmedel har skadat hennes hjärta så illa att hon endast har några få dagar kvar att leva. Veronika flyttas till ett mentalsjukhus där hon lär känna flera nya vänner, och med vetskapen att hon snart skall dö börjar hon omvärdera allt hon tidigare tänkt och trott om livet.

Denna bok fastnar hos mig och jag har funderat mycket över livet sedan jag har läst den. Frågan om vad man skulle göra om man fick veta att man bara hade kort tid kvar att leva har man ju hört förr, men det blir så mycket mer påtagligt efter jag läst boken. Vilka beslut i livet tar jag egentligen mest för andras skull, utan att verkligen tänka igenom vad jag själv vill? Hur vill jag leva mitt liv, om jag bortsett från andra människor åsikter? Vad är egentligen lycka för mig? Mitt beslut att börja studera i höst är en produkt av de tankegångar jag haft efter jag läst denna bok. Få böcker har fått mig att grunna så mycket som denna, och jag rekommenderar verkligen alla att läsa den!


Om ni blev intresserade av att läsa boken, så finns det att få tag på här och här.







5 kommentarer:

  1. En av det fåtal Coelho-böcker som faktiskt varit bra.

    Men bra är den. Tyckte även om Elva minuter.

    SvaraRadera
  2. Jag började läsa den för länge sedan, men minns att jag la ifrån mig den halvutläst med en känsla av att det inte var något för mig. Den står visst fortfarande i bokhyllan, kanske är den värd en andra chans då?

    SvaraRadera
  3. Ja, faktum är att jag tyckte den kändes lite platt och enkel först, men ju längre jag läste desto mer tyckte jag om den. Och som sagt, många funderingar väckte den. Fast jag tror att hur man påverkas av en bok beror mycket på vart man är i livet när man läser den, och jag har nog haft en liten existensiell kris på senare tid :)

    Elva minuter har jag nu skrivit upp på läse-listan! :)

    SvaraRadera
  4. Detär den enda Coehlo som jag kan tänka mig att läsa.peryodog

    SvaraRadera