Fortsätt till huvudinnehåll

Skam - Karin Alvtegen


Utåt sett är Monika en framgångsrik och självsäker kvinna. Hon är en mycket kompetent chefsläkare och en bra chef. På insidan är hon fånge i sin skuldbörda efter en brand där hennes bror omkom och hon själv överlevde. En brand hon indirekt orsakade.
Maj-Britt har inte lämnat sin lägenhet på trettio år. H
on är gravt överviktig och hon har inga vänner. Den enda mänskliga kontakt hon har är med hemtjänsten, och hon gör sitt bästa för att vara otrevlig när de besöker henne. När hon var ung gick hon emot sin djupt religiösa familj då hon gifte sig och skaffade barn med en man hon förälskat sig i, med resultatet att hon blev utstött av både församlingen och familjen. Äktenskapet höll inte, och Maj-Britt lever ensam med sina skuldkänslor över hur hon svikit Gud och sin församling.
Efter en ledarskapskurs som Monika deltagit i omkommer en av de andra deltagarna i en bilolycka. Monika, som egentligen skulle åkt med den bilen, drabbas av enorm skuld och skam och känner att hon måste rättfärdiga det hela genom att hjälpa den avlidne mannens hustru. Hon överger sitt eget liv h
elt och hållet och mer eller mindre tvingar sig på änkan. På ett väldigt otippat sätt sammanstrålar Monika och Maj-Britts liv, men mötet blir inte särskilt trevligt för någon av dem.

Denna bok är riktigt spännande! Den beskriver på ett oerhört trovärdigt sätt både Monika och Maj-Britts tankar och känslor och man får stor förståelse för dem båda. Det är lätt att leva sig in i deras ångest och de extrema skuldkänslor de båda bär med sig sedan sin uppväxt. Ibland sitter jag och svär högt för mig själv över hur dessa skuldkänslor styr deras liv så till den milda grad att de förstör sina möjligheter till lycka i livet. Jag har läst några böcker av Karin Alvtegen, och denna tycker jag definitivt är den bästa av dem.

Om ni blir sugna på att läsa boken finns den att köpa här och här.


Kommentarer

  1. Det var länge sedan jag läste den, men kommer ihåg att jag gillade den mycket. Alvtegens S-böcker är bra!

    SvaraRadera
  2. Ja, jag har läst Skuld också, och jag tänker definitivt läsa resten! :)

    SvaraRadera
  3. Karin Alvtegen er en forfatter jeg gjerne skulle ha lest mye mer!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…