Fortsätt till huvudinnehåll

Nirvanaprojektet - Stefan Tegenfalk

Nirvanaprojektet är en direkt fortsättning av den första boken i trilogin, Vredens Tid, som tidigare har recenserats i bloggen här. I bok nummer två är hjärnan bakom ett flertal mord försvunnen, och utredningen av morden står därför helt stilla sedan en tid tillbaka. Plötsligt får kriminalkommissarie Walter Gröhn rycka ut till ett gisslandrama i ett litet torp i en skog, och detta leder oväntat till nya spår i jakten på mördaren. Man börjar också misstänka att det finns en läcka bland de poliser som arbetar med utredningen. Ännu en gång arbetar Walter Gröhn och Jonna de Brugge tillsammans för att hitta mördaren samt avslöja läckan bland medarbetarna.

Första boken i trilogin gjorde inget jättestort intryck på mig. Jag tyckte den var bra, men inte mer. Dock är Nirvanaprojektet riktigt bra! Den är mycket mer spännande och har ett helt annat driv än den första boken. Man får lära känna mördaren på ett annat sätt, han blir mer dynamisk och inte bara en "bad guy" som är helt igenom ond. Det är intressant att få ta del av hans tankar och vad som drev honom till de handlingar han utförde i Vredens Tid. Dessutom innehåller Nirvanaprojektet endel intressanta filosofiska element; har människan en själ och vad består denna i så fall av?

Boken finns att köpa här och här för er som blir sugna på att läsa den.

Recensionsbok från Massolit förlag.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.