Fortsätt till huvudinnehåll

Inbjudan till de våghalsiga - Dorothee Elminger


Margarete Stein läser alla böcker hon kommer över. De handlar om sjöfart, astronomi, världens hav och öknar. Hennes syster Fritzi gillar inte att skriva, så hon vandrar och letar. Tillsammans försöker de göra sig en bild av sina förfäders hemstad, som en gång varit en livfull gruvstad men som numera är öde på grund av bränderna i kolgruvorna under staden. De hittar spår efter en uttorkad flod och ger sig den på att hitta den. Kanske att gruvstaden kan blomstra på nytt genom att floden återupplivas?

Det intressanta med den här boken är egentligen inte vad den handlar om utan hur den handlar om det. Den är fragmentarisk men samtidigt ingående. Den är poetisk samtidigt som den innehåller till synes ganska tråkiga utläggningar om till exempel öknars utbredning. Om jag ska försöka jämföra det med något så är det väl som att följa ett nyhetsflöde om en specifik händelse, fast man gör det uifrån journalistens poetiska råmaterial samtidigt som man får ta del av hur journalisten får ta del av just det materialet. Margarete är berättarrösten men det varvas mellan hennes berättande och hennes faktiskt nedskrivna texter. Vissa tråkigare saker med att skriva en stads historia, som att ställa frågor till folk, förskönas inte utan frågorna radas upp i brödtexten och informationstext står också rakt upp och ner mitt i berättelsen, för att i nästa stycke övergå till fantastiska miljöbeskrivningar. Och det är väl så här det är att skriva? I ena stunden läser man om Kalahari i en uppslagsbok för att i nästa stund känna solen mot kinden och drömma sig bort. Eller kanske tvärt om? Att man sitter och försöker få ner en beskrivning av en fantastisk känsla som i nästa stund övergår i tråkig vardag när mamma ringer för att skvallra om grannarna.

Och det fungerar, tack vare att boken är så kort som 125 sidor. Jag tror inte att den hade intresserat mig mycket längre än så. Jag känner att det här är en bok jag vill prata om med folk, för att uppleva den med fler ögon, för att sedan läsa om den på nytt.

Dorothee Elminger har precis besökt Malmö och har där samtalat med Johanna Öberg från Bokhora. I september besöker hon även bokmässan.

Köp boken här eller här.

recensionsbok från Kabusa böcker.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…