Fortsätt till huvudinnehåll

Har ni provat det nya formatet?

Förra året kom det ut några böcker i pytteformat, däribland Anna Gavaldas bok En dag till skänks, som var en slags inbunden bok som är mycket mindre än en pocketbok. Här ser ni den tillsammans med Ajvides Lilla stjärna då jag fick båda dessa i födelsedagspresent förra året av min käraste sambo:




Det senaste nu är dock en minibok, stor som en iPhone ungefär, där texten är tryckt i liggande format. Dessa kallas flipbacks och har gjort succé i bland annat Frankrike och Holland. Det finns ännu inga titlar på svenska, men nu finns det några på engelska. Nu undrar ju jag självklart om någon av er testat det här formate
t? Är det bra? Det blir ju väldigt många sidor, En dag ligger till exempel på 720 sidor.

Ni kan läsa mer om formatet här och så går det att beställa de engelska böckerna hos Adlibris.


Kommentarer

  1. Henrik har läst många böcker av Ajvides och tycker dom är väldigt bra. Han försöker få mig att läsa dem. Men efter det han berättat om dem så tror jag att jag skippar då de antagligen skulle ge mig mardrömmar i årtionden framöver. Hoppas du har en bra semester:)

    SvaraRadera
  2. Erika: Ja man ska inte läsa dem ensam och när det är mörkt ute iaf :) Jag har det fint, hoppas du hade en fin semester du med!

    SvaraRadera
  3. Själva idén är inte helt ny. DN Förlag testade ett liggande format med argumentet att det skulle underlätta läsandet i kollektivtrafiken för en sisådär drygt 10 år sedan (om jag minns rätt...).

    Enda anledningen till att jag kommer ihåg det överhuvudtaget är att jag känner personen som kom på det, & vars kompis/kollega/sumink senare snodde idén & sålde in det till DN.

    Tror inte det var så många titlar som faktiskt testades så däremot. Oh well, apropå värdelöst vetande då :)

    we are defended!

    /Calle

    SvaraRadera
  4. Calle: Tack för denna fantastiska anekdot, som alltid :)

    SvaraRadera
  5. Jag förstår nog inte poängen. Är det att det är smidigare att läsa!? Är det så stor skillnad? Nja, jag blir inte överdrivet sugen...

    SvaraRadera
  6. påhittade nöjen: Nej jag förstår inte riktigt heller, som sagt.

    Hannele: Ja de är ju något mindre, kanske är det behändigare.

    SvaraRadera
  7. Hmm funderar över om det egntligen *blir* så mycket behändigare? Den blir ju mindre i format, men måste uppenbarligen bli mycket tjockare, och vad har man då tjänat? Vi får väl se hur stort det blir, det är värt att testa iaf!

    SvaraRadera
  8. Marith: Och kanske att texten blir väldigt liten?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…