Fortsätt till huvudinnehåll

Fyrmästarens dotter - Ann Rosman


Vid renoveringen av en gammal fyr på en ö vid Marstrand hittas liket av en man inmurat i fyrmästarbostadens matkällare. Han verkar ha legat där länge. Polisen Karin Adler börjar utreda fallet, vilket visar sig vara ett riktigt mysterium.

Boken är stundvis väldigt spännande, särskilt
mot slutet. Den är klurig och tar endel oväntade vändningar. Dock tycker jag det blir alldeles för många personer att hålla reda på, ofta får jag bläddra bakåt för att jag helt enkelt tappat kollen på vem som är släkt med vem och vem som gjorde vad. Det gör att boken tappar en hel del i spänningsfaktor. När jag googlade boken för att läsa andras recensioner om den, så ser jag att fler som läst den har haft samma problem, bland annat Sara på Bokbloggen. Dock tycker jag att författaren är duktig på att lägga upp det hela som ett pussel, man får små ledtrådar och gåtor här och där och det gör att jag vill läsa vidare för att få veta vart de leder. Det skall tilläggas att detta är författarens debutroman och den första boken i en serie, och jag tänker även läsa nästa bok som heter Själakistan.

För er som vill läsa boken, så finns den att köpa här och här.


Kommentarer

  1. Jag slukade boken med "hull o hår" (tjusigt gammalt uttryck, jag har fått i uppdrag av de här tonåringarna som ska göra högskoleprovet att leta fram sådan här ga. uttryck som vi "gamlingar" använder men de gör aldrig de o de läser inte sådan böcker därför går ordförståelsedelen så dåligt för dem o nu ska jag försöka hjälpa mina "små" att få högre poäng på provet, därva det uttrycket..)

    jo jag skulle säga att jag verkligen gillade hennes bok o kunde inte se några fel i den, men det kanske även beror på att jag träffade henne på bokreleasepartyt o hon är en sådan trevlig människa att det inte går att tycka illa om henne o hennes böcker! Fast så gillar jag deckare som väver in historisk fakta i intrigen.
    Jag har tagit en paus o tänkte läsa de två sista böckerna under hösten.

    Kramis ifrån Pockethexan själv som ska forsätta leta efter ga. fina uttryck, du kanske har några på lager som du kan låna ut...?!

    "Gammal e äldst" e ju ett guldkorn som inte får glömmas bort...den kommer de nog bli glada för <;D

    SvaraRadera
  2. Jag gillade boken, tyckte att den var spännande rakt igenom och välskriven. Men jag tycker att hennes andra och tredje bok är snäppet vassare :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…