Fortsätt till huvudinnehåll

En ung naken kvinna; Mötet med Mikis - Arja Saijonmaa

I början av 1970-talet uppträdde Arja Saijonmaa på en studentteater. Världsstjärnan Mikis Theodorakis, en politisk frihetskämpe som skrev musik som handlade om just politik och frihet, befann sig på teatern och bad genast Arja följa med honom på världsturné. Arja hoppade på erbjudandet och det blev en resa där hon inte bara såg sig om i världen, utan även en inre resa där hon lärde känna sig själv och fann sin väg i livet.


Det är väldigt intressant att läsa en självbiografi, man får verkligen en unik insyn i personen i fråga. Mina kunskaper om Arja var väldigt begränsade innan jag läste En ung naken kvinna, det enda jag visste var att hon sjöng dendär låten "vem är du, vem är jag, levande charaaader" (som jag för övrigt haft på hjärnan lika länge som jag haft denna boken liggande hemma). Hon har helt enkelt varit en finsk schlagerstjärna för mig, och inget mer. Boken handlar mycket om politik (särskilt Greklands politiska situation på 70-talet), och innehåller många beskrivningar om hennes känslor inför musik i allmänhet och Mikis musik i synnerhet. Det kan låta trist, men boken var faktiskt väldigt intressant och jag kom på mig själv med att inte vilja lägga den ifrån mig. Jag hade ingen aning om att Grekland har varit en diktatur, särskilt inte så sent som på 70-talet! Jag har lärt mig massor under tiden jag läst En ung naken kvinna. Dessutom har jag blivit inspirerad att lära mig franska (de tillbringar mycket tid i Paris under turnén); jag har till och med tagit hem en "lär-dig-franska-app" på min iPhone. Hur underbart är det inte att en bok kan ge upphov till så mycket nytt?


Boken finns att köpa här och här.


Recensionsbok från Piratförlaget.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…