Fortsätt till huvudinnehåll

Drömfabriken - Björn Vingård

Astolf Erixon lämnar en dag i mitten av 60-talet Göteborg för Stockholm utan att veta att han aldrig kommer tillbaka. Hans mål är ett perfekt sommarjobb på Expressen som journalist. Undertiteln till Drömfabriken är Bakom kulisserna och där under står det "En roman om Bonniers", och det är precis vad det är. Astolf åker nästan som på ett bananskal in i en fantastisk journalistkarriär där han råkar ut för både kändisar och galnahändelser. Vi får följa redaktioner som Expressen, Vecko Revyn och Damernas Värld. Parallellt med Astolfs galna resa får läsaren en hel del fakta om Bonniers, även kallad Drömfabriken, och framför allt får man en fantastisk bild av tidsandan då medievärlden gick från att vara stel till det hetaste som fanns. Karaktärerna är ytliga, man får aldrig direkt lära känna någon på ett djupare plan. De får helt enkelt ge vika för alla lustiga händelser. Astolfs resa påminner något om händelserna i Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann, fast i light-form. Jag kan tänka mig att de som gillade den även tycker om Drömfabriken för det är samma humor. Dock är det som sagt i en något enklare form. Astolf får åka med svenska band på turné och får åka till Venedig på filmpremiär men han blir inte kompis med alla världens ledare.

Boken är lättläst och bra skriven. För att göra det än mer lättsamt och för att följa den humoristiska linjen finns det eleganta skisser inbakade i texten här och där. Det märks att författaren Björn Vingård själv spenderade över 40 år i drömfabriken då det är mycket hjärta och omtanke för det skrivna ordet i boken. Drömfabriken är hans debutroman men förhoppningsvis finns det fler för det märks att han har en hel del att berätta. Jag anar även en viss nutidskritik mot nya medier som internet eftersom det lite slagit ut den tryckta tidningens roll, i synnerhet kvällstidningarnas.

Men nu till det bästa med boken, tidsandan! Vilken fantastisk bild av 1960- och 70-talens Stockholm och allt som hör därtill. Den debatt om vad som är bra historia som dök upp i smaband med att Sigrid Combüchen vann augustpriset för Spill - en damroman känns aktuell på nytt. Varför är det bara händelser så som månlandningen som är viktiga att bevara? Varför är det ingen som skriver om kassa filmer, gamla damtidningar och TV-program annat än i skämt- och nostalgiböcker? I Drömfabriken får vi allt på en gång, världsrekord i stavhopp, bordellskandaler med politiker, kungens förlovning, naturkatastrofer, ja allt som var värt att skriva om i någon tidning. I slutet av boken finns ett kapitel som heter "Livet i årtal" där alla händelser finns samlade från februari 1965 till november 1977 som bara är underbar.

Köp boken här eller här

Recensionsexemplar från Piratförlaget.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…