Fortsätt till huvudinnehåll

Döden i Montmartre - Claude Izner


Det är sent 1800-tal i Paris. En ung kvinna hittas mördad i en korsning på Boulevard Montmartre. Hennes ansikte har blivit sönderfrätt av svavelsyra, så att hon inte går att känna igen. Hon är iklädd en röd klänning, men har inga skor på fötterna. Samma dag får Victor Legris en röd, högklackad sko levererad till sin bokhandel. Han förstår snart att skon hör ihop med den mördade kvinnan, och börjar nysta i fallet.

Detta är tredje boken om Victor Legris och jag har inte läst någon av de tidigare. Dock tänker jag definitivt göra det nu! Boken är spännande, men trots att den handlar om något så fasansfullt som mord är den samtidigt mysig och stundvis ganska lustig. Beskrivningen av 1890-talets Paris är levande, jag kan se alla smågator och gränder - och även det omtalade Moulin Rouge - framför mig. Dessutom tycker jag att omslaget på boken är oerhört vackert, den är verkligen en prydnad att ha i bokhyllan!

De tidigare böckerna i serien heter Mordet i Eiffeltornet och Mysteriet på Père-Lachaise.

Om ni vill läsa boken (vilket jag verkligen rekommenderar er att göra) finns den att köpa här och här.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…