Fortsätt till huvudinnehåll

Bekännelsen - John Grisham


En till synes helt vanlig måndagmorgon kliver en man in hos pastor Keith Schroeder i Topeka, Kansas. Mannen berättar hur han 9 år tidigare våldtagit och mördat en ung cheerleader i östra Texas. Ett brott som han lyckades komma undan med. Istället arresterades en ung fotbollstjärna vid namn Donté Drumm, och dömdes till döden. Denna måndag är det exakt fyra dagar kvar tills Dontés avrättning skall verkställas. Den verklige mördaren är döende av en långt gången hjärntumör och vill bekänna sin synd. Nu börjar en kamp för att övertyga domare, åklagare och politiker om att de är på väg att avrätta en oskyldig man - och detta innan den dödliga injektionen injicerats, och innan hjärntumören har tagit livet av den skyldige.

Jag fängslades totalt av denhär boken. Berättelsen har ett ständigt driv, jag vill skynda mig att läsa vidare så jag får veta vad som händer. John Grisham beskriver ett samhälle med korrupta poliser och politiker som bryr sig mest om hur de skall få maximalt med röster i nästa val - även om det innebär att rättvisan får stå åt sidan och att oskyldiga människor blir lidande. Och han gör det otroligt bra!

Om du vill läsa boken kan du köpa den här, eller här.







Kommentarer

  1. Det är alltid intressant det där med dödsstraff och oskyldiga. Var det någon kritik mot just dödsstraff eller var det bara fokus på själva bekännandet?

    SvaraRadera
  2. Nej, det var en hel del kritik mot dödsstraffet och det faktum att det är så oåterkalleligt.

    SvaraRadera
  3. Jag la precis till den här boken på min önskelista :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…