Fortsätt till huvudinnehåll

Åh, Falkenland

Just nu är jag mitt uppe i Christine Falkenlands nya bok Sfinx som jag absolut älskar. Recensionsdag är dock inte förrän 25/8 så jag bjuder på en bild av Min skugga i stället.


När jag läste litteraturvetenskap C läste vi Falkenland i grupp, alla fick en av hennes berättelser i 4 x Prosa och jag fick redogöra för just Min skugga. Därefter diskuterade vi hela författarskapet utifrån våra redogörelser, faktiskt den mest intressanta uppgiften på hela kursen. Ser ni de små gröna lapparna? Jag kan verkligen inte med att ta ut dem, jag är för sentimental. Här har ni en redogörelse för mina anteckningar på lapparna:

s.6 "halt - bättre gifte med hel kropp"
s.9 "män - ointresse"
s.19 "förälskad i Arnold"
s.25 "längtan, misslyckande, försök till att vinna kärlek"
s.31 "Violas skugga mellan dem"
s.46 "beroende av mannen"
s.67 "moderskärlek till Cornelia"
s.70 "kropp hinder för dans"
s.109 "kärlek till Cornelia"

Jag misstänker att vi hade någon slags vägledning angående vad vi skulle leta efter, det var under en delkurs som kallades genusteori, men jag minns inte riktigt. Relation till män och till sin kropp ser ju ut att vara givna. Så även något om mor-dotter-relationer. Eller vad säger ni där ute som har Falkenland som husgudinna?

Om ni inte läst Falkenland så gör det nu på en gång, börja med 4 x Prosa nu!


Kommentarer

  1. Jag skrev B-uppsats i littvet om "Min skugga". Eller snarare en intertextuell jämförelse och analys av den boken och "Doktor Glas".

    Min påbörjade D-uppsats handlade också om Falkenland faktiskt (husgudinna är rätt ord, ja!), får se om den blir klar någon gång i det här livet.

    SvaraRadera
  2. Anna: jag hade kunnat tänka mig att skriva D-uppsats med hjälp av Sfinx :D

    SvaraRadera
  3. Fint med alla lappar, sådär ser en del av de böcker jag ska recensera till tidningar ut ibland :) Har bara läst två Falkenland-böcker hittills, och jag funderar på att ta med 4 x Prosa till bröllopsresan. och så vill jag ha hem den där jäkla sfinxen så att jag också kan läsa...! :/

    SvaraRadera
  4. Bokbabbel: Jag älskar lappar, borde använda de mer när jag läser nu! Och Sfinxen måste ju ha gått vilse, så här lång tid ska det ju inte ta!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…