Fortsätt till huvudinnehåll

Undantaget - Christian Jungersen

Iben, Malene, Camilla och Anne-Lise jobbar på Danskt Centrum för Information om Folkmord i Köpenhamn. Då Iben och Malene får hotmail om att de ska dö vänds samtligas vardag upp och ner. Vem är det som skickat mailen? Vad hände egetrnligen när Iben var tillfångatagen i Afrika? Varför är Anne-Lise så konstig?

Undantaget bjuder på en paranoid och spännande handling men även arbetsplatsmobbing och nutida krigshistoria tar upp en del plats. Berättarperspektivet är ytterst intressant då det berättas ur de fyra kvinnornas perspektiv om vart annat. Jungersen har på ett skickligt sätt skrivit de olika delarna så att läsaren hela tiden byter sida. I ett kapitel tycker man att Anne-Lise är en galning, men får full förståelde för henne när det väl är hennes kapitel och då blir i stället de andra elaka. Och in i det sista vet man faktiskt inte ritkigt vem man ska hålla med.

Blandat med berättartexten får man även ta del av artiklar om just folkmord till exempel i Tyskland efter andra världskriget och serbiska krigsförbrytare som ger en intressant brytning i berättandet. Människor beter sig onekligen udda i krigssituationer.

Boken är välskriven och karaktärerna är fantastiskt bra allihop. Den är oerhört spännande, sådär så att man ibland måste läsa vidare för att det spännande ska ta slut så att man kan sova efteråt. Men trots att spänningen kommer ganska tidigt i boken med hotmailen så tycker jag ändå att boken är för lång. Det är för mycket fokus på att lära känna karaktärerna och ibland blir jag bara trött på Malenes ledproblem och Anne-Lises förra arbetsplats. Han hade säkert kunnat redigera bort 100 av de drygt 570 sidorna.

Jag måste även erkänna att boken gav mig mersmak gällande thrillergenren och då menar jag spänningslitteratur utan poliser eller annat rättsfolk så som i vanliga deckare. Jag ska definitivt läsa mer sådant!

Köp boken här eller här.

Kommentarer

  1. Låter spännande, tack för tipset, en ny författre för mig.

    SvaraRadera
  2. Erika: Alltid kul med nya bekantskaper!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…