Fortsätt till huvudinnehåll

Sommarboken - Tove Jansson

Sophia spenderar sina somrar tillsammans med sin pappa och sin farmor på en ö i finska viken. Pappan är mest i bakgrunden och fixar medan farmorn och Sophia ofta är ute på äventyr. Boken är indelad i varje kapitel som var för sig blir en egen berättelse så man skulle kunna se boken som en novellsamling som kan läsas i vilken ordning man vill. Däremot tycker jag att det sista kapitlet ändå bör läsas sist så jag vet inte riktigt om jag håller med om att det inte finns någon som helst ordning. 

Jag älskar miljön, jag vill också sitta på en ö och mysa. Karaktärerna är också härliga med sina filosofiska funderingar om gud, helvetet, döden och så vidare. Jag älskar Mumin och Knyttet och nu älskar jag även den här världen. Dock vet jag inte riktigt om jag skulle gillat det när jag var yngre, jag tror att jag hade tyckt den var ganska tråkig, men som vuxen kan jag verkligen uppskatta den. Illustrationerna i boken är underbara, de ger verkligen en extra dimension till bokens varma ton. 

Jag gillar verkligen avsnittet där Sophia tagit med sin kompis som hon och farmodern hittar på ett hemligt smeknamn till. Kompisen är rädd för allt och Sophia blir besviken. Ett annat favoritavsnitt är ett där Sophia har en katt som hon följer överallt. När katten börjar jaga smådjur gillar hon inte katten längre och byter ut den, men inser snabbt att det faktiskt var den första hon älskade trots allt. Vilket är ditt favoritavsnitt?

Om ni befinner er i Skövde den 20/7 kl 18:00 häng gärna med på öppen bokcirkel om den här boken på Stadsbiblioteket. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Mysigt var ordet! Jag hämtade den på biblioteket igår, får börja läsa snart. /Therese

    SvaraRadera
  2. Det var alldeles for lange sedan jag laste den, pa den tiden fanns den inte i nytryck utan min svagerska letade ratt pa den genom ett antikvariat. Minns att jag verklgien gillade den!

    SvaraRadera
  3. Holly: Den går snabbt att läsa :)

    Emma: Kanske dags för en omläsning?=)

    SvaraRadera
  4. Åh, jag läste den förra sommaren! Så underbart fin. Och det är så roligt att man kan läsa kapitlen i vilken ordning som helst utan att det förstör eller förvirrar någonting. :)

    SvaraRadera
  5. Therese: Ja men det krävs nog en del av en författare för att låta bli att få det att gå ihop på nåt sätt :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.