måndag 11 juli 2011

Sommarboken - Tove Jansson

Sophia spenderar sina somrar tillsammans med sin pappa och sin farmor på en ö i finska viken. Pappan är mest i bakgrunden och fixar medan farmorn och Sophia ofta är ute på äventyr. Boken är indelad i varje kapitel som var för sig blir en egen berättelse så man skulle kunna se boken som en novellsamling som kan läsas i vilken ordning man vill. Däremot tycker jag att det sista kapitlet ändå bör läsas sist så jag vet inte riktigt om jag håller med om att det inte finns någon som helst ordning. 

Jag älskar miljön, jag vill också sitta på en ö och mysa. Karaktärerna är också härliga med sina filosofiska funderingar om gud, helvetet, döden och så vidare. Jag älskar Mumin och Knyttet och nu älskar jag även den här världen. Dock vet jag inte riktigt om jag skulle gillat det när jag var yngre, jag tror att jag hade tyckt den var ganska tråkig, men som vuxen kan jag verkligen uppskatta den. Illustrationerna i boken är underbara, de ger verkligen en extra dimension till bokens varma ton. 

Jag gillar verkligen avsnittet där Sophia tagit med sin kompis som hon och farmodern hittar på ett hemligt smeknamn till. Kompisen är rädd för allt och Sophia blir besviken. Ett annat favoritavsnitt är ett där Sophia har en katt som hon följer överallt. När katten börjar jaga smådjur gillar hon inte katten längre och byter ut den, men inser snabbt att det faktiskt var den första hon älskade trots allt. Vilket är ditt favoritavsnitt?

Om ni befinner er i Skövde den 20/7 kl 18:00 häng gärna med på öppen bokcirkel om den här boken på Stadsbiblioteket. 

Köp boken här eller här

7 kommentarer:

  1. Mysigt var ordet! Jag hämtade den på biblioteket igår, får börja läsa snart. /Therese

    SvaraRadera
  2. Det var alldeles for lange sedan jag laste den, pa den tiden fanns den inte i nytryck utan min svagerska letade ratt pa den genom ett antikvariat. Minns att jag verklgien gillade den!

    SvaraRadera
  3. Holly: Den går snabbt att läsa :)

    Emma: Kanske dags för en omläsning?=)

    SvaraRadera
  4. Åh, jag läste den förra sommaren! Så underbart fin. Och det är så roligt att man kan läsa kapitlen i vilken ordning som helst utan att det förstör eller förvirrar någonting. :)

    SvaraRadera
  5. Therese: Ja men det krävs nog en del av en författare för att låta bli att få det att gå ihop på nåt sätt :)

    SvaraRadera