Fortsätt till huvudinnehåll

Första titeln från 2244


Tidigare i år annonserade Bonnierförlagen att de startar upp ett nytt förlag som helt ska satsa på litteratur från länderna runt svarta havet översatt till svenska. Det nya förlaget 2244 kommer ut med sin första titel i början av hösten och det är Elif Shafaks Bastarden från Istanbul  som fått äran att vara först ut.

Det nya förlaget har snabbt snappat upp vikten av sociala medier och etablerat sig på Facebook samt har valt att dela ut VIP-manus till bokbloggare, däribland till mig. Så här beskriver förlaget boken:

Bastarden från Istanbul är en roman om det moderna Istanbul och om Turkiets turbulenta historia. En underhållande och livfull skildring av hur två unga kvinnor konfronteras med dramatiska familjehemligheter i det förflutna.

Det ska bli fantastiskt roligt att läsa en av Turkiets bästsäljande författare. Hon har gett ut 12 böcker men ingen i Sverige har hört talas om henne, vilket är lite trist. Jag är något skrämd av att läsa ett manus i form av lösa A4-blad, men jag hoppas det ska gå bra. Ni andra som fått manuset, hur planerar ni att på bästa sätt ta er an formatet?

Kommentarer

  1. Den är jag också sugen på att läsa och markerade den i höstens "lilla" katalog.

    SvaraRadera
  2. Fröken S: Då hoppas vi på en suverän läsupplevelse :)

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Så kul det låter! Ska bli spännande att läsa din rescencion sedan!

    SvaraRadera
  5. Joanna: Ja det ska bli spännande, både att läsa och recensera :)

    SvaraRadera
  6. Jag har alttid dubbla känslor när det kommer till att förhandsläsa manus, det är spännande att läsa innan alla andra MEN jag tycker precis som du att formatet är så dumt!

    Jag har också ett ex av Bastarden från Istanbul liggandes hemma. Jag har tjuvläst lite (har några andra böcker som står före på läslistan) och den verkar verkligen bra!

    SvaraRadera
  7. Therese: ja det tvivlar jag inte på. Jag har dessutom fått ett manus till nu hehe, jag får väl vänja mig vid det formatet.

    SvaraRadera
  8. Jag har precis läst den! Jag älskade den! Men som sagt, printerutskrifter är ett dumt format att läsa. Jag nitade ihop dem i små buntar, men det är inte samma sak som att läsa en bok.

    SvaraRadera
  9. Sladdertackan: ja den var riktigt bra, jag har läst den nu =) Recension kommer 8/9

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…