Fortsätt till huvudinnehåll

Hur beroende kan man bli av ett datorspel?


Erebos är ett spel.
Det iakttar dig,
det talar med dig,
det belönar dig,
det prövar dig,
det hotar dig.

Erebos har ett mål:
Det vill döda dig.

Just nu är jag mitt uppe i den rafflande upplösningen av den tyska succéungdomsboken Erebos som ges ut på svenska i september, lagom till det tyskspråkiga temat på Bokmässan. Jag har fått äran att läsa det svenska manuset och jag är mycket förtjust i boken. Den handlar om ett datorspel som sprider sig bland ungdomar som visar sig ha en enorm makt över sina spelare. Det sprider sig till och med utanför den virtuella världen och folks liv är i fara i den verkliga världen. Jag kommer skriva mer om den i september, men så länge kan ni kolla in Facebook-sidan här. I augusti kommer det även upp en prolog till boken på sidan www.erebosthegame.com som just nu enbart är en nedräkning.

Bevaka boken här eller här.

Kommentarer

  1. Låter som en grymt bra bok hade också gärna läst det manuset men jag får nöja mig med mina Hm-hum-kuddar som mutgåva!

    Ska bli spännande att få träffas på mässan eftersom jag tyvärr inte klarde av att resa så långt under vintern när det var så mycket snö också även för oss 08-or som inte är vana med det!
    Men de e gjorda i himla skön kvalitet så de kommer att användas! <;p

    Kramis ifrån Pockethexan själv

    SvaraRadera
  2. Pockethexan: Ja jag ser fram emot att höra vad andra tycker om boken när den väl kommer.

    Ja det ska bli fantastiskt kul att träffa alla, även om jag träffade en del på förra årets mässa. Ha de fint!

    SvaraRadera
  3. Den. Vill. Jag. Läsa.

    SvaraRadera
  4. Tess: Gör det! 19/9 kommer den ut :)

    SvaraRadera
  5. Kan jag motstå? Nej, ok, skriver upp på listan. Vill läsa. Så här mycket!
    <-------------------------------->
    (Pilen är mina händer och strecken min famn!) :)

    SvaraRadera
  6. Littlemeandmybooks: :D Hoppas du kommer gilla den!

    SvaraRadera
  7. Vad tyckte ni om prologen? För lätt? För svår? Tråkig? Rolig?

    SvaraRadera
  8. markzpot: Det var roligt, men ganska enkelt. Men det ska ju som sagt passa även något yngre läsare kanske.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…