Fortsätt till huvudinnehåll

Bloggen fyller ett år - Remnant population

Under min högskoletid i Halmstad då jag läste Kultur- och kommunikationsprogrammet med inriktning Litteraturvetenskap så läste jag även en del kurser utöver mina heltidsstudier och en av dessa var Science Fiction- och Fantasylitteratur. Vi läste en del konstiga böcker och noveller och det var en roman som har etsat sig fast i mitt minne. 

Remnant population av Elizabeth Moon handlar om Ofelia som är en gammal dam som bor på en planet som är på väg att överges. Hon känner sig för gammal för att lämna sitt hem som hon trivs i. När planeten är övergiven och Ofelia blir ensam kvar känner hon sig först till freds med att kunna leva som hon själv vill men när en främmande ras landar på planeten vet hon inte riktigt hur hon ska bete sig. Är dessa nykomlingar onda eller goda? Vad vill de? Hur kommunicerar de? Hur äter de? Det blir en kulturkrock på äkta sci-fi-vis med en hel del intressanta funderingar och frågeställningar. En mycket läsvärd bok som nog inte många hört talas om. 

Kommentarer

  1. Sci-fi och fantasy är sånt jag alltid tycker jättemycket om, när jag väl läser. Men som det ändå inte blir så mycket av. Konstigt egentligen... /Therese

    SvaraRadera
  2. Holly: Visst är det? Det är ju fantastiskt bra.

    SvaraRadera
  3. När läste du den kursen?? Har också läst den.. Jag har även läst det programmet i Halmstad..eller ja, jag började på det och läste en termin, men sen var jag tvungen att flytta och fortsatte pluggandet på annan ort.

    SvaraRadera
  4. It´s a literaty thing: Vi ska se...jag började på programmet hästen 2002 och läste sci-fi-kursen våren 2003 :) Fick ni också läsa den här boken?

    SvaraRadera
  5. Okej, då läste du ett par år innan jag. Började på kursen våren 2005 och på programmet hösten samma år. Parallellet med scifi-kursen läste jag även kursen Classical Horror med samma lärare. Fanns den också 2003?

    SvaraRadera
  6. Och just ja...nej, vi läste inte den här boken. ;)

    SvaraRadera
  7. It's a literary thing: Ja jag tog min examen våren 2005 och flyttade därifrån :) Jo den fanns nog inte våren 2003 men den fanns terminen efter. Jag gick den aldrig tyvärr.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…