Fortsätt till huvudinnehåll

Bloggen fyller ett år - Dramatik

Jag tror att dramatik är något som folk drar sig för att läsa för att de tror att det är svårt och otillgängligt. Hur ska man kunna läsa en massa repliker och scenhänvisningar? Ja, hur läser ni dialog i vanliga romaner? Hur läser ni miljöbeskrivningar? uppifrån och ner, från höger till vänster skulle jag gissa på. Det är inte svårt!

När jag läste scenisk gestaltning på gymnasiet (se där, nu bjuder jag även på lite personliga anekdoter) så läste vi massor av manus först. Vissa lästa vi hemma själva men andra läste vi i grupp där alla fick en roll att läsa upp. Fantastiskt roligt. Vi läste bland annat Dario Fo och Shakespeare, vars pjäser vi sedan satte upp på skolan*. 

När jag läste litteraturvetenskap läste vi massor av grekiska dramer, vi läste flera Shakespeare, Strindberg, Moliere, Ibsen, Beckett, Brecht, Büchner osv. INGET av det var särdeles svårt och det går snabbt att läsa.  Om någon vill läsa något antikt så säger jag inte åt dem att läsa Illiaden ( i alla fall inte hela) och jag säger inte att de ska läsa en dikt av Sapfo utan jag säger åt dem att läsa till exempel Oidipus av Sofokles. Vill de läsa något roligt? Ja läs då till exempel Mycket väsen för ingenting. Vill de läsa Strindberg men inte nödvändigtvis orkar läsa en hel roman? Läs Fadren

Slutsatsen är alltså att fler borde läsa mer dramatik. 


*För er som är intresserade så har jag alltså spelat Teseus och Oberon på Halmstad teater där bland annat Peter Wahlbäck var publik. Det fanns bara tre killar i gruppen så en del män fick spelas av kvinnor, vilket ju är lite kul eftersom det bara var män som spelade teater på Shakespeares tid.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…