Fortsätt till huvudinnehåll

Bloggen fyller ett år - Douglas Coupland

Någon gång under min högskoletid (2003?) fick jag nys om Alla familjer är psykotiska av den kanadensiske författaren Douglas Coupland. Familjen Drummond är helt fullkomligt galen, de skjuter varandra, är självmordsbenägna och hamnar i fängelse, dock är dottern helt tvärtemot och är astronaut. Jag tyckte att boken var helt vansinnigt underhållande och min något svåra relation till Coupland var född. 

Jag ville genast läsa mer av denne man, tvingade min mamma att köra till det enda bibliotek i kommunen som hade böcker och de lyckades ta fram Microslavar till mig. Flera andra titlar var helt enkelt inte där de skulle, dvs i hyllan för skönlitteratur under bokstaven C. Jag tyckte även om den här boken, som handlar om ett gäng nördar som jobbar på Microsoft, och jag ville ha mer. Men på den här tiden skulle jag aldrig fått för mig att läsa på engelska utan jag fick nöja mig med drömmen av att få läsa mer. 

Jag måste ha tröttnat på att vänta för jag tog inte upp jakten på Coupland-böcker förrän jag ser Jpod  i engelsk pocket, och jag älskar den. Jag älskar de skruvade karaktärerna, jag älskar deras arbetsplats, jag älskar Couplands sätt att skriva. Han kan ta in hela dokument av nonsens från berättelsen som egna kapitel i sina böcker. Sedan tvingar jag sambon att läsa den. 

Som av en slump hittar jag faktiskt två böcker av Coupland i pocket på Myrornas grand opening i mars i år. Det var Girlfriend in a coma och en till. Jag tror det är Microslavar men det skulle kunna vara Generation X

Det jag egentligen vill ha sagt med det här inlägget är, läs Coupland om du inte har gjort det! Tyvärr finns det inte mycket att köpa på svenska, men kolla biblioteken. Det finns givetvis massor på engelska och dessa finns både i svenska bokhandlar och tex på Kindle Store. Och håll utkik på loppisar!

Kommentarer

  1. Coupland är alltid det första jag letar efter i bokhyllorna på secondhandaffärer. skandal att fler inte finns kvar i tryck!

    SvaraRadera
  2. Läste just min första Coupland, men det var definitivt inte den sista.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…