Fortsätt till huvudinnehåll

Torsdagsbarn - Sonya Hartnett

Harper lever med sina föräldrar och syskon i ett hus stort som ett skjul i det sandiga och karga australiensiska landskapet på 1930-talet. Det är fattigt, svårt att odla och det är ekonomisk kris i världen. Om det inte är torka så förvandlas landskapen till ett hav av lera. Dödsfall, olycka och naturens makter gör det svårt för familjen att klara sig. 

Hartnett är helt klart begåvad och vet hur man berättar en historia. Det är mycket tragik och mycket spänning. Miljön är oerhört fascinerande och obehaglig med sina tunnlar, brunnar, ormar, lera och så vidare. Dock tycker jag att de vuxna i berättelsen är rätt menlösa. De lyckas få tre kor, som är i princip allt de äger, mitt i natten utan att någon märker något. En av sönerna, Tin, tillåts gräva tunnlar under huset hela dagarna, vilket har en viktig betydelse för handlingen, men vilka föräldrar gör så? Det resulterar bland annat i att deras lilla ruckel till hus rasar ner i tunnlarna och de blir tillfälligt hemlösa. Men barnen, speciellt Harper vars vinkel allt är berättat ur, är härliga karaktärer.


Kommentarer

  1. Det känns så bisarrt att jag fortfarande inte har läst något av Hartnett, jag blir galen på mig själv. Nu påminde du mig igen - bra! Ska råda bot. SKA!

    SvaraRadera
  2. Lisa: bege dig till biblioteket på en gång! :)

    SvaraRadera
  3. Just karaktarer som man stor sig mycket pa kan vara svart for mig...elaka, goda etc. spelar ingen roll, men nar de ar korkade och tanklosa...Grr, da brukar jag alltid bli arg!

    SvaraRadera
  4. Emma: Ja eller när de bara är platta eller är till för att framhäva huvudkaraktärernas intelligens eller dylikt. Blä!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…