Fortsätt till huvudinnehåll

Torsdagsbarn - Sonya Hartnett

Harper lever med sina föräldrar och syskon i ett hus stort som ett skjul i det sandiga och karga australiensiska landskapet på 1930-talet. Det är fattigt, svårt att odla och det är ekonomisk kris i världen. Om det inte är torka så förvandlas landskapen till ett hav av lera. Dödsfall, olycka och naturens makter gör det svårt för familjen att klara sig. 

Hartnett är helt klart begåvad och vet hur man berättar en historia. Det är mycket tragik och mycket spänning. Miljön är oerhört fascinerande och obehaglig med sina tunnlar, brunnar, ormar, lera och så vidare. Dock tycker jag att de vuxna i berättelsen är rätt menlösa. De lyckas få tre kor, som är i princip allt de äger, mitt i natten utan att någon märker något. En av sönerna, Tin, tillåts gräva tunnlar under huset hela dagarna, vilket har en viktig betydelse för handlingen, men vilka föräldrar gör så? Det resulterar bland annat i att deras lilla ruckel till hus rasar ner i tunnlarna och de blir tillfälligt hemlösa. Men barnen, speciellt Harper vars vinkel allt är berättat ur, är härliga karaktärer.


Kommentarer

  1. Det känns så bisarrt att jag fortfarande inte har läst något av Hartnett, jag blir galen på mig själv. Nu påminde du mig igen - bra! Ska råda bot. SKA!

    SvaraRadera
  2. Lisa: bege dig till biblioteket på en gång! :)

    SvaraRadera
  3. Just karaktarer som man stor sig mycket pa kan vara svart for mig...elaka, goda etc. spelar ingen roll, men nar de ar korkade och tanklosa...Grr, da brukar jag alltid bli arg!

    SvaraRadera
  4. Emma: Ja eller när de bara är platta eller är till för att framhäva huvudkaraktärernas intelligens eller dylikt. Blä!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.