fredag 17 juni 2011

Bokcirkelbok

Igår fick jag hem vår nästa bokcirkelbok till Skövde Bokcirkel 9/7. Det är Göra gott av norska Trude Marstein och jag måste erkänna att jag, för första gången på mycket länge, är både otroligt pepp och samtidigt livrädd för en bok. Baksidestexten ser ut så här:

Det är fredag i en liten stad. En man är på väg tillbaka för att arbeta på stadens stora företag. Han fruktar och önskar att stöta på kvinnan han älskat. Hennes femtioårsfest är helgens stora begivenhet som hon försvinner från hals över huvud.

Mellan dessa två händelser möter vi över hundra personer som berättelsen flyttar mellan när de möts. Och när vi lägger boken ifrån oss har vi fått vara med om ett hisnande nedslag i livet en nästan vanlig helg.

Det låter som en fantastisk idé, känns som att jag sett någon film som fungerar undefär sådär. Men kommer det bli svårt att läsa? När jag bläddrar i boken ser jag att det är stycken som är flera sidor långa åt gången. Kommer det att vara so matt sitta på en bänk på i Tokyos tunnelbana och glo på folk, kommer man se en massa intressant folk som man undrar vilka de är och vart de ska? Eller kommer det att vara som att sitta på en fest där man ytligt pratar med flera människor som man inte minns namnet på dagen efter?

Som sagt, pepp men rädd. Är det någon annan som läst den här boken? Har ni i så fall tips på hur man ska läsa?

8 kommentarer:

  1. Jag är också lite skraj, om jag skall vara ärlig...!

    SvaraRadera
  2. Sara-Sofia: Skönt att vi gör det ihop då ;)

    SvaraRadera
  3. Jag har den i min bokhög.Den har legat där i flera år och jag tar mig aldrig tid att läsa den. Det lär ju vara en enormt persongalleri att hålla reda på.

    SvaraRadera
  4. bokstödet: Fast måste man hålla reda på? Kommer någon komma tillbaka in i historien igen?

    SvaraRadera
  5. Spännande, spännande! Lycka till med läsningen!

    SvaraRadera
  6. Jag ÄLSKADE den här boken! Fastän varje människa bara var med i någon sida eller två, gjorde Trude Marstein så att man förstod deras liv på de korta ögonblicken. Det hände att personer och situationer återkom ur olika synvinklar, och det kändes rikt och aldrig konstruerat.

    Det kändes inte konstigt när historien bytte huvudroll, tvärtom började jag längta efter att varje bok jag läste efter den skulle göra detsamma... Och den där heta sommardagen, den hettan i luften kändes verkligen tydligt genom boksidorna. När jag läst ut boken längtade jag efter att läsa om den genast igen!

    Hoppas att ni alla gillar den och får mycket att diskutera!

    SvaraRadera
  7. Jenny: Va kul! Jag får börja läsa snart.

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...