Fortsätt till huvudinnehåll

Bokcirkelbok

Igår fick jag hem vår nästa bokcirkelbok till Skövde Bokcirkel 9/7. Det är Göra gott av norska Trude Marstein och jag måste erkänna att jag, för första gången på mycket länge, är både otroligt pepp och samtidigt livrädd för en bok. Baksidestexten ser ut så här:

Det är fredag i en liten stad. En man är på väg tillbaka för att arbeta på stadens stora företag. Han fruktar och önskar att stöta på kvinnan han älskat. Hennes femtioårsfest är helgens stora begivenhet som hon försvinner från hals över huvud.

Mellan dessa två händelser möter vi över hundra personer som berättelsen flyttar mellan när de möts. Och när vi lägger boken ifrån oss har vi fått vara med om ett hisnande nedslag i livet en nästan vanlig helg.

Det låter som en fantastisk idé, känns som att jag sett någon film som fungerar undefär sådär. Men kommer det bli svårt att läsa? När jag bläddrar i boken ser jag att det är stycken som är flera sidor långa åt gången. Kommer det att vara so matt sitta på en bänk på i Tokyos tunnelbana och glo på folk, kommer man se en massa intressant folk som man undrar vilka de är och vart de ska? Eller kommer det att vara som att sitta på en fest där man ytligt pratar med flera människor som man inte minns namnet på dagen efter?

Som sagt, pepp men rädd. Är det någon annan som läst den här boken? Har ni i så fall tips på hur man ska läsa?

Kommentarer

  1. Jag är också lite skraj, om jag skall vara ärlig...!

    SvaraRadera
  2. Sara-Sofia: Skönt att vi gör det ihop då ;)

    SvaraRadera
  3. Jag har den i min bokhög.Den har legat där i flera år och jag tar mig aldrig tid att läsa den. Det lär ju vara en enormt persongalleri att hålla reda på.

    SvaraRadera
  4. bokstödet: Fast måste man hålla reda på? Kommer någon komma tillbaka in i historien igen?

    SvaraRadera
  5. Spännande, spännande! Lycka till med läsningen!

    SvaraRadera
  6. Jag ÄLSKADE den här boken! Fastän varje människa bara var med i någon sida eller två, gjorde Trude Marstein så att man förstod deras liv på de korta ögonblicken. Det hände att personer och situationer återkom ur olika synvinklar, och det kändes rikt och aldrig konstruerat.

    Det kändes inte konstigt när historien bytte huvudroll, tvärtom började jag längta efter att varje bok jag läste efter den skulle göra detsamma... Och den där heta sommardagen, den hettan i luften kändes verkligen tydligt genom boksidorna. När jag läst ut boken längtade jag efter att läsa om den genast igen!

    Hoppas att ni alla gillar den och får mycket att diskutera!

    SvaraRadera
  7. Jenny: Va kul! Jag får börja läsa snart.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…