Fortsätt till huvudinnehåll

Bokcirkelbok

Igår fick jag hem vår nästa bokcirkelbok till Skövde Bokcirkel 9/7. Det är Göra gott av norska Trude Marstein och jag måste erkänna att jag, för första gången på mycket länge, är både otroligt pepp och samtidigt livrädd för en bok. Baksidestexten ser ut så här:

Det är fredag i en liten stad. En man är på väg tillbaka för att arbeta på stadens stora företag. Han fruktar och önskar att stöta på kvinnan han älskat. Hennes femtioårsfest är helgens stora begivenhet som hon försvinner från hals över huvud.

Mellan dessa två händelser möter vi över hundra personer som berättelsen flyttar mellan när de möts. Och när vi lägger boken ifrån oss har vi fått vara med om ett hisnande nedslag i livet en nästan vanlig helg.

Det låter som en fantastisk idé, känns som att jag sett någon film som fungerar undefär sådär. Men kommer det bli svårt att läsa? När jag bläddrar i boken ser jag att det är stycken som är flera sidor långa åt gången. Kommer det att vara so matt sitta på en bänk på i Tokyos tunnelbana och glo på folk, kommer man se en massa intressant folk som man undrar vilka de är och vart de ska? Eller kommer det att vara som att sitta på en fest där man ytligt pratar med flera människor som man inte minns namnet på dagen efter?

Som sagt, pepp men rädd. Är det någon annan som läst den här boken? Har ni i så fall tips på hur man ska läsa?

Kommentarer

  1. Jag är också lite skraj, om jag skall vara ärlig...!

    SvaraRadera
  2. Sara-Sofia: Skönt att vi gör det ihop då ;)

    SvaraRadera
  3. Jag har den i min bokhög.Den har legat där i flera år och jag tar mig aldrig tid att läsa den. Det lär ju vara en enormt persongalleri att hålla reda på.

    SvaraRadera
  4. bokstödet: Fast måste man hålla reda på? Kommer någon komma tillbaka in i historien igen?

    SvaraRadera
  5. Spännande, spännande! Lycka till med läsningen!

    SvaraRadera
  6. Jag ÄLSKADE den här boken! Fastän varje människa bara var med i någon sida eller två, gjorde Trude Marstein så att man förstod deras liv på de korta ögonblicken. Det hände att personer och situationer återkom ur olika synvinklar, och det kändes rikt och aldrig konstruerat.

    Det kändes inte konstigt när historien bytte huvudroll, tvärtom började jag längta efter att varje bok jag läste efter den skulle göra detsamma... Och den där heta sommardagen, den hettan i luften kändes verkligen tydligt genom boksidorna. När jag läst ut boken längtade jag efter att läsa om den genast igen!

    Hoppas att ni alla gillar den och får mycket att diskutera!

    SvaraRadera
  7. Jenny: Va kul! Jag får börja läsa snart.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…