Fortsätt till huvudinnehåll

Nischning och En gammal gubbe.

Breakfast Bookclub har kört en lagom avancerad bokbloggskola men jag blev, som några andra, något förvånad över inlägget om att nischa sig.  Om man enbart är intresserad av rysk realism eller Astrid Lindgren, så fine by me (jag kommer dock kanske inte följa en sådan blogg) men jag säger som enligt O och Bokbabbel: gör vad fan du vill! Skriv om alla böcker du gillar eller inte gillar, skriv om tantsnusk eller om deckare eller båda på en gång, ta bilder på din katt med en designerskål på huvudet men gör det på ett konsekvent och personligt sätt. Man ska veta vad man kan förvänta sig när man besöker din sida och de bästa bloggarna, tycker jag, är de där man vet att man alltid kan lita på ett bra boktips. 

visst tycker jag att det är tråkigt när alla recenserar John Ajvide Lindqvists senaste bok på en och samma gång, men är han populär så är han. Därav tänker jag smyga in en recension här av en bok som alla läst, som alla recenserat och som ingen vill läsa mer om. 


Jag vill bara säga att jag läst (eller faktiskt lyssnat på) den här boken (som alla andra?) Jag tänker inte ens lägga ner någon tid på att infoga en bild på omslaget, för visst har alla sett den röda boken med kartan och gubben med resväska?

Jag blev ganska trött på Allan efter halva boken, i alla fall återberättelsen om hans liv som efter några presidenter och diktatorer började kännas som historisk namedropping och allt för osannolik. Berättelsen om hans upptåg på hans 100-årsdag var desto roligare. 

Så nu vet ni att även jag läst den. 


Kommentarer

  1. Har nu ingen katt, annars lät det som en fin idé till ett inlägg. Håller med, både om att det är bra att skriva vad man känner för och att Allan är lite tröttsam.

    SvaraRadera
  2. enligt O: Jag har faktiskt bilder på mina katter med lite av varje på huvudet, kanske ska börja med det :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker också om den där blandningen (nischat blir nog ganska trist i längden)- och precis som du säger- personligt är viktigt. Boktips- och tankar i blandning och visst kan man ha med bilder på katten (och hunden etc)- det piggar bara upp. (med eller utan "potta" på huvudet:-)

    SvaraRadera
  4. Ingrid: Din nisch är ju en av de bästa och mest ambitiösa :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…