söndag 1 maj 2011

Litteraturvetarskola Lyrik del 3: Rytm

Nu kommer vi in på det här med melodi, tonvikt, accent. Är man språkvetare kan man tala om det här med tonvikt och tonstyrka i all evighet (så som vad är de för skillnad på landet Japan och invånaren japan) men det är ju något som alla modersmålstalare har i ryggmärgen så vi kan väl bara komma överens om att det är viktigt för vad vi vill säga och hur vi vill att det ska betonas. Inom lyriken gäller det att välja ord med starka ljud för betonandets skull och det är inte helt enkelt, allra minst vad gäller översättning av lyrik. 

Den vetenskap som sysslar med verslära kallas metrik som i högsta grad intresserar sig av rytm. De gamla grekerna skrev gärna på en vers som var beroende av stavelsens längd, för det passade gammelgrekiskan. Ser man på nutida svensk lyrik är stavelsernas längd en sekundär fråga. Förstår ni översättarens problematik? 

Nu över till lite termer. Rytmen är den faktiska växlingen mellan starkt, svagt eller icke betonade stavelser medan regelbundenheten i versen som man kommer in i efter en stund (som alla som läst Homeros mer än nog vet) kallas meter. Meter är ett indirekt mönster i versen, som inte på något sätt är uttalat och inte ett helt enkelt begrepp. Man kan jämföra genom att dela in lyrik i så kallade versfötter, ungefär som takt i musikvärlden, för att beskriva diktens minsta rytmiska enhet. En versfot innehåller som regel en betonad och minst en obetonad stavelse. Vi ska nu se på några olika kombinationer av stavelser och vilka versfötter de bildar:

Jamb - består av en obetonad stavelse som följs av en betonad. Den har således en stigande rytm. 
Anapest - inleds med två obetonade stavelser och följs av en betonad. Även den har en stigande rytm. 
Troké - går från en betonad stavelse till en obetonad stavelse och har en fallande rytm. 
Daktyl - börjar med en betonad stavelse och följs av två obetonade, återigen en fallande rytm. 

Det finns naturligtvis fler än dessa fyra, men man klarar sig ganska långt med det här till att börja med. Försök nu läsa ordet "släcka" som jamb och troké och ordet "spegelklara" som anapest och daktyl. 

När man sedan sätter ihop olika versfötter i olika kombinationer blir det till en diktrad eller versmått. Dessa kan så klart sättas ihop på flera olika sätt och får då namn, här följer några exempel:

Hexameter - ett versmått som består av sex stycken versfötter med fallande rytm. Den femte foten ska alltid vara en daktyl och dn sjätte kan vara en troké eller en spondé (består av två likbetonade stavelser). De mest kända verken skrivna med det här versmåttet är Illiaden och Odysséen av Homeros:


"Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akhilleus
olycksdiger, till tusende kval för akhajernas söner."

men äver Herkules av Stiernhielm är skriven på det här viset. 

Blankvers - består av fem versfötter bestående av jamber. Detta är vanligt i engelsk poesi, däribland Shakespeare skrev på det här sättet: To be/ or not/ to be/ that is/ the quest/ion

Alexandrin - likt hexametern bestående av sex versfötter men med stigande rytm. Den svenska varianten består av sex jamber med en så kallas cesur (paus, taktvila) efter tredje versfoten och raderna rimmar parvis. Bellman använde det här versmåttet flitigt:

Skall jag / slå i / en sup, |/ så hän- /der det / ibland,
At Joph /ur med / blixt |/slår flas/kan ur /min hand
Och jag /insvep-/es grymt |/ i natt /ens svar-/ta sky- /ar.
Knall! Åsk-/an slog/ ett slag,|/ slog ner/ i vå- /ra by- /ar

I nästa avsnitt kommer vi att tala om Eufoni

All information är tagen från Lyrikanalys - En introduktion av Lars Elleström

8 kommentarer:

  1. Melodi, tonvikt, accent, verkligen svårt för mej...

    SvaraRadera
  2. Hannele: Ja det är ju väldigt teoretiskt.

    SvaraRadera
  3. Hänger inte riktigt med: "spegelklara" som anapest och daktyl? Det är ju fyra stavelser i "spegelklara". Går det verkligen?

    SvaraRadera
  4. agnes: ja det var ju ett ytterst knäppt exempel. Prova "älskade" i stället :)

    SvaraRadera
  5. Det här är ju hur svårt som helst, minns att jag i princip hatade lyrik-kursen vi hade på utbildningen. Jag är från Tornedalen och här gör vi som i finskan betonar första stavelsen rakt av alltid. Jag har jättesvårt att höra var betoningen i ett ord ligger. Eller inte bara svårt, jag hör det inte öht. Tvingar med andra ord inte mina elever att skriva jambisk vers eller något sådant :-)

    SvaraRadera
  6. Emma: Ja det är ju fantastiskt svårt med språkskillnader och dialektskillnader. Jag kan inte påstå att jag på något sätt kan analysera en dikts form men man kan väl se om det är en sonett eller inte. Men jag tycker det är spännande att se vad man kan göra med språkets hjälp.

    SvaraRadera
  7. Jag kan ju inte avgöra sådant, betoningen för mig ligger ju på första stavelsen :-) Men det vore roligt att kunna, jag tror att det kräver rätt mycket träning för mig att lära mig att höra sådant. Vad jag förstår så kan det vara väldigt roligt och utmanande att skriva egna dikter efter någon "betoningsmodell", det tyckte i alla fall mina kursare :-)

    SvaraRadera
  8. Emma: Ja precis, att bara inse vilken utmaning det är tycker jag är kul =)

    SvaraRadera