Fortsätt till huvudinnehåll

Jag tror jag älskar dig - Allison Pearson

År 1974 är Petra 13 år, spelar cello och älskar David Cassidy. Hon läser tidningar om honom, pratar med sina kompisar om honom och har rummet tapetserat med bilder på honom. Bill är en nyexaminerad journalist som vill skriva om rockstjärnor men blir fast med att låtsas vara David Cassidy genom att skriva brev till fansen. 25 år senare korsas deras vägar efter att Petra upptäckt ett för henne oläst brev efter hennes mammas bortgång.

Jag tror jag älsar dig är en mysig och smart berättelse. De två huvudpersonernas berättelser vävs ihop på ett smart sätt, när Bill har skrivit ihop en Cassidy-tävling så börjar nästa kapitel med att Petra läser samma tävling. Den består också av många härliga liknelser där Pearson till exempel gärna använder sig av matrelaterade referenser vad gäller färgbeskrivningar. Trots att boken berör charmiga ämnen så som idoldyrkan och tonårsförälskelse så berör den även mer seriösa ämnen som död, skillsmässa och otrohet.

Mitt problem är dock att jag inte är gammal nog för att veta vem David Cassidy är. Han var stor i början av 70-talet och jag är född på 80-talet. Efter några kapitel fick jag faktiskt googla på namnet för att ens få en bild av hur han ser ut. Men alla som haft idoler i sin ungdom kan nog känna igen sig. jag tyckte mer om Bills del av berättelsen, där kände jag mig mer hemma.

Pia Printz ska få en eloge för översättningen också, jag tycker att hon har hittat en bra balans mellan översättning till svenska och att behålla vissa engelska uttryck. För visst har vi i Sverige såpass god kunskap i engelska att till exempel låttexter inte måste översättas?

köp boken här eller här
Recensionsbok från Printz Publishing

Kommentarer

  1. Jag håller på och läser just nu och tycker väldigt mycket om karaktärerna, men har som du lite svårt att identifiera mig. Just läst ut första halvan och jag har aldrig varit så där.. idolig, av mig, så tycker emellanåt att det känns lite märkligt. Tror det kan komma igång lite bättre nu när huvudpersonen är vuxen.=)

    SvaraRadera
  2. Bokomaten: Ja som sagt, google gjorde ju en hel del för mig =)

    SvaraRadera
  3. Jag älskade Petra! Känner så igen mig i henne. Men däremot hade jag svårt för att relatera till Bill till en början, kom inte alls in i hans del av berättelsen.

    SvaraRadera
  4. Lotta: Petra är en fantastisk karaktär och hela tonårs- och kompisgrejen känner jag starkt igen mig i. Jag har dock aldrig varit någon idoldyrkare (gillade dock olika band massor) och jag är lite för ung för Partridge family.

    SvaraRadera
  5. Idag har det skickats ett grönt paket till dig =)Mvh Din hemliga bokvän.

    SvaraRadera
  6. Nu kommer det snart ett paket till dig! /Din hemliga bokvän =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…