Fortsätt till huvudinnehåll

Tornet - Uwe Tellkamp

Undertiteln "En historia från ett sjunket land" är en klockren sammanfattning på vad den här boken handlar om. Den utspelar sig i stadsdelen Tornet på åttiotalet i den östtyska staden Dresden. Den har ett rikt persongalleri med flera familjer bestående av flera karaktärer. Och det är ingående samt detaljerat, eller som baksidestexten beskriver det: "Tellkamp kan konsten att iaktta noggrant". Den är drygt 960 sidor lång och otroligt långsam, på et tbra sätt.  

De ingående beskrivningarna av den förfallna tyska staden ger mig en känsla av att jag är tillbaka i Pappa Goriot av Balzac där husfasader tillägnas långa och ingående beskrivningar. Tellkamp varvar dock dessa långsamma beskrivningar med väldigt mycket annat. Han ger döda ting liv, så som att hus tränger ihop sig och söker skydd hos varandra och att snön är död. Mitt i det långsamma tempot kan det växlas upp där läsaren får ta del av ett festsällskap som med kvicka repliker gör narr av den tyska valutan som inte är värd något längre eller då ett gäng vuxna män beger sig till ett välbevakat område med granar för att de ska stjäla den finaste granen. Väldigt påträngande miljöbeskrivningar varvas med lättsamma situationsbeskrivningar. 

Självklart bjuder Tellkamp på obehagliga scener från tiden före murens fall. Det handlar om förtryck och censur. Jag hänförs av en scen då en av karaktärerna i boken tillsammans med sin fru ska få en fiol värderad. De måste ha flera olika tillstånd för att vistas i olika delar av staden och när fiolen slutligen är värderad kräver den som värderar att de åter ställer sig i kön för att få stråken värderad för sig själv. Trots att utvärderaren precis testas fiolen ihop med stråken. En annan av karaktärerna jobbar på förlag och man som läsare inser snabbt att vad som helst inte kunde ges ut i tryck. Att såndant här kan ha pågått i ett så framstående land som Tyskland för enbart 30 år sedan är svårt att smälta.

Tellkamp bjuder på dynamiska karaktärer och flera överraskningar. Helt plötsligt, helt oförutsett, får man reda på att en respekterad karaktär har en affär med en annan kvinna, och har till och med en dotter med henne. 

Jag gillar blandningen av tempon och den enorma variation av innehåll som den här boken ger sin läsare. Jag vågar dock inte uttala mig om huruvida den gestaltar 80-talets Tyskland på ett realistiskt sätt. Jag vet tyvärr för lite om Tyskland. Men samtidigt tror jag inte att den kan ha fått så många läsare och vunnit priser om den inte var trovärdig så jag får väl anse att jag vet aningen mer om Tysklands samtidshistoria. Jag är också övertygad om att jag missar en hel del historiska och kulturella intertexter då boken ibland känns skriven enbart för tyskar. Översättaren ska ha en stor eloge, det kan inte ha varit ett enkelt jobb.

Boken är enormt stor, tung och så ingående att man inte får bläddra så ofta. Jag har på recensionsdatum inte hunnit läsa ut hela boken, nu tänker jag bara fortsätta läsa och njuta utan att känna mig det minsta stressad. För det är den värd.

Och visst är den bland de snyggaste böcker man sett på länge?

Köp boken här eller här

Recensionsexemplar från Albert Bonniers Förlag.

Kommentarer

  1. ibland är det skönt med böcker som inte tar slut med en gång.

    SvaraRadera
  2. Det HÄR är verkligen något för mig. Jag var i Dresden på 80-talet :D

    SvaraRadera
  3. Hannele: Visst ärdet så!

    Calle: Ballt :D

    SvaraRadera
  4. Mycket intressant att ta del av dina intryck av romanen. Jag ser fram emot den med stor spänning. Öst-Tyskland reste jag aldrig till (med undantag för en dagsutflykt till Sassnitz (det räckte gott och väl för något tristare fick man verkligen leta efter då- år 1968). Alla dessa kontroller... usch- grått, grått och åter grått- slitet och lappat och fult. "Tornet" ligger överst i läshögen nu- men först ska jag läsa klart om haren med de bärnstensfärgade ögonen... (den är så fin....)

    SvaraRadera
  5. Ingrid: Ja jag är inte gammal nog för att ha kunnat ta del av östtyskland (var 7 när muren föll) så det är fascinerade att lyssna på folks berättelser som varit där eller bott där. Jag tycker synd om deböcker osm ligger under Tornet i din läshög! ;) Serfram emot din recension!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…