Fortsätt till huvudinnehåll

Raseri - Stephen King

En ung man vid namn Charlie Decker går en dag in i ett klassrum med en pistol, skjuter lärarinnan och tar hela sin klass som gisslan. Väl inne i klassrummet berättar både Charlie och klasskamraterna om händesler från uppväxten, allt från campingutflykter till sexlivet.

Romanen kom ut 1977 så det är ganska tidigt i kingens karriär. Den är dessutom utgiven under pseudonymen Richard Backman. Den är alltså skriven före alla schoolshootings i USA och resten av världen. Den ges inte längre ut då den gode Kingen inte vill att den ges ut mer. En kille som utförde en skolskjutning hade boken i sitt skåp och en annan citerade boken när han sköt sin lärare så det är fullt förståeligt.

Jag måste säga att jag blev något besviken då den inte alls är så våldsam och blodig som man kan förvänta sig när Kingen tar sig an ett sådan här ämne. Hur sjuk är då inte jag? Däremot skapar han en skum atmosfär i klassrummet då eleverna efter ett tag börjar vara orädda och till och med vänliga mot Charlie. Lite Stokhomlmssyndrom. Den är givetvis spännande med sina cliffhangers där berättaren slutar ett kapitel med "Han säger:" så att man bara måste påbörja nästa kapitel för att få reda på vad den smått galne Charlie ska berätta härnäst. Han hotar givetvis med att skjuta alla så fort de rör sig men det blir snabbt lite gammalt, trots att han skjuter två lärare till döds, eftersom han aldrig utför något.

En helt klart läsvärd liten bok (endast drygt 180 sidor, nu för tiden kan väl Kingen itne hålal sig under 1000?). Vill man ge sig på mer av samma ämne så finns favoriten Douglas Couplands bok Hey Nostradamus och så filmen Bowling för Columbine av Michael Moore

Kommentarer

  1. Hur kommer det sig att jag alltid blir extra nyfiken och sugen på en bok när man har hört att det är kontroverser kring den? Är det uppspeltheten att böcker berör, eller är det ren sensationslystnad. Vem vet!?

    Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver är också en bra bok i ämnet!

    SvaraRadera
  2. Frida: Ja jag läste den här just därför att den inte längre trycks, hehe. Köpte den på tradera så fort jag hittade den. Tack för tipset!

    SvaraRadera
  3. Jag läste den när jag gick på högstadiet... dvs länge sedan... men jag minns inte riktigt vad jag tyckte om den. Så jag måste ha tyckt att den var okej eller något sånt. Varken bu eller bä.

    SvaraRadera
  4. Boktokig: Ja det är ju inget man minns för alltid kanske men läskigt när folm blivit "inspirerade"

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…