måndag 25 april 2011

Litteraturvetarskola Lyrik del 2: Upprepningar

I förr avsnittet fastslog vi att det som skiljer lyrik från annan typ av text är dess struktur. En struktur där man kan ana sammanhang och mönster. Dessa sammanhang och mönster kan skapas av mer eller mindre regelbundna upprepningar. Innan vi ger oss på olika typer av upprepningar ska det tilläggas att upprepning inte definierar lyriken, den är inte på något sätt obligatorisk, men kan vara av yttersta vikt. 

Det första vi ska läsa oss är skillnaden mellan stikisk och strofisk vers:

Stikisk vers: raderna följer efter varandra utan mellanrum alternativt glest och oregelbundna mellanrum för en längre dikt. 

Strofisk vers: består av ett antal mer eller mindre likartade strofer. En strof består av ett visst antal rader, sällan fler än tio, som är grafiskt åtskilda på boksidan. 

Att upprepa formen som en strofisk vers är en upprepning i sig, till exempel att ha sju verser med fyra rader i varje. Det finns också en upprepning i form av att en hel strof återkommer, liksom en refräng i en poplåt. Om en rad i en dikt upprepas kallas detta för omkväde och finns till exempel i våra medeltida ballader. 

Om flera satser eller rader som följer efter varandra börjar på samma ord kallas den upprepningen för anafor. Ett exempel taget ur Höga visan i bibeln:

Hans huvud är finaste guld, 
hans lockar palmträdsvippor,
och svarta såsom korpen. 

Om ni läser vidare finner ni att flera rader inleds med "Hans". Upprepning av ord ger en form av betoning. Den kan betona skillnader och kontraster som i Edith Södergrans berömda rad: "Jag är ingen kvinna, jag är ett neutrum". Dikten fortsätter med flera "jag är" och läsaren måste ta ställning till hur dessa olika egenskaper kan gå ihop. 

En upprepning är naturligtvis inte beroende av att samma ord/rad upprepas utan även en rad eller ett ord med samma betydelse är en upprepning. Däremot kräver det en mer semantisk genomgång så det är mer överkurs än grundkurs. 

I nästa del kommer vi att behandla rytm.

All information är tagen från Lyrikanalys - En introduktion av Lars Elleström


5 kommentarer:

  1. Kan man egentligen tala om anaforer i prosa? Kom på att jag använde det begreppet i vecka gällande Pojkflickan.

    SvaraRadera
  2. enligt O: Ja det tycker jag att man kan. Det finns ju poetisk prosa och episk lyrik. Det är väl samma sak i prosa egentligen, anaforer kan användas för att betoning eller kontrast.

    SvaraRadera