Fortsätt till huvudinnehåll

Litteraturvetarskola Lyrik del 2: Upprepningar

I förr avsnittet fastslog vi att det som skiljer lyrik från annan typ av text är dess struktur. En struktur där man kan ana sammanhang och mönster. Dessa sammanhang och mönster kan skapas av mer eller mindre regelbundna upprepningar. Innan vi ger oss på olika typer av upprepningar ska det tilläggas att upprepning inte definierar lyriken, den är inte på något sätt obligatorisk, men kan vara av yttersta vikt. 

Det första vi ska läsa oss är skillnaden mellan stikisk och strofisk vers:

Stikisk vers: raderna följer efter varandra utan mellanrum alternativt glest och oregelbundna mellanrum för en längre dikt. 

Strofisk vers: består av ett antal mer eller mindre likartade strofer. En strof består av ett visst antal rader, sällan fler än tio, som är grafiskt åtskilda på boksidan. 

Att upprepa formen som en strofisk vers är en upprepning i sig, till exempel att ha sju verser med fyra rader i varje. Det finns också en upprepning i form av att en hel strof återkommer, liksom en refräng i en poplåt. Om en rad i en dikt upprepas kallas detta för omkväde och finns till exempel i våra medeltida ballader. 

Om flera satser eller rader som följer efter varandra börjar på samma ord kallas den upprepningen för anafor. Ett exempel taget ur Höga visan i bibeln:

Hans huvud är finaste guld, 
hans lockar palmträdsvippor,
och svarta såsom korpen. 

Om ni läser vidare finner ni att flera rader inleds med "Hans". Upprepning av ord ger en form av betoning. Den kan betona skillnader och kontraster som i Edith Södergrans berömda rad: "Jag är ingen kvinna, jag är ett neutrum". Dikten fortsätter med flera "jag är" och läsaren måste ta ställning till hur dessa olika egenskaper kan gå ihop. 

En upprepning är naturligtvis inte beroende av att samma ord/rad upprepas utan även en rad eller ett ord med samma betydelse är en upprepning. Däremot kräver det en mer semantisk genomgång så det är mer överkurs än grundkurs. 

I nästa del kommer vi att behandla rytm.

All information är tagen från Lyrikanalys - En introduktion av Lars Elleström


Kommentarer

  1. Kan man egentligen tala om anaforer i prosa? Kom på att jag använde det begreppet i vecka gällande Pojkflickan.

    SvaraRadera
  2. enligt O: Ja det tycker jag att man kan. Det finns ju poetisk prosa och episk lyrik. Det är väl samma sak i prosa egentligen, anaforer kan användas för att betoning eller kontrast.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…