Fortsätt till huvudinnehåll

Jag och den gode Kingen

Jag läste inte böcker när jag var liten. Jag började läsa på riktigt vid 17-18-års ålder och smygstartade lite vid 15-16. Det är klart att jag läste någon Sune och Berts dagbok samt lite Kitty men det var ju inga slukarmängder. När man var tvungen att läsa i skolan tog jag en bok som såg tunn och enkelt ut och så stirrade jag bara på sidorna och drömde om annat på lästimmen i skolan. 

När jag var  19 sökte jag till ett kulturvetarprogram på högskolan och vid 22 års ålder hade jag en fil.kand i litteraturvetenskap och böcker är det bästa jag vet. Hur gick det här till?

Den första vuxenbok jag läste var Stephen Kings Vinterverk vilket var i åttan eller nian. Jag vet inte riktigt vad som fick mig att välja den, men jag antar att nördkillen som ALLTID recenserade en King-bok på klassens timme kan ha varit en bidragande orsak. Jag skrev min första bokrecension utan att enbart ha kopierat baksidestexten och tyckte att det här var riktigt bra. Det gav mig något, jag var i en annan värld på riktigt. Därefter läste jag flera Stephen King, Köplust, Drakens ögon, Eldfödd, Död zon, och min läskarriär var igång. En inbunden Köplust köpt på loppis för 40kr var så tung att jag låg och läste på golvet.

Jag hade också två helt fantastiska gymnasielärare i engelska och svenska som fick mig att gå från naturvetare på gymnasiet till humanist på högskolan, men det har inte så mycket med Kingen att göra så det tar vi en annan gång. 

Jag har inte läst något av King, om man inte räknar del ett i det märka tornet, på många år. Den senaste jag läste var Benrangel och det måste varit runt 2000. Jag fick ett oerhört sug efter att läsa mer King, inte minst efter Helenas otroligt pålästa inlägg om tips på Dark Places. Jag har funderat och funderat på var jag ska börja och igår grep jag desperat tag i en av de få jag har som är Raseri. Känns rätt lagom eftersom den enbart är 180 sidor lång, vilket brukar utgöra ett kapitel i Kingens böcker annars (Vad låg Det på? 1400 sidor?). Men jag tänker så här. Kingen kommer ut med en bok om Kennedymordet i november och den ska beställas och läsas på en gång. Tills dess ska jag försöka läsa några stycken, vi får se lite vad jag kommer över. För att göra det hela enklare tänkte jag se vad som finns på fantastiska Myrornas bokavdelning och ta det därifrån. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…