Fortsätt till huvudinnehåll

Harens år - Arto Paasilinna

Vatanen är en reporter med ett ganska trist liv. Han är för närvarande osams med kamraten och tillika fotografen och är även fast i ett ganska trist äktenskap med en elak kvinna. När han så kör på en harunge tar han den i famn och beger sig ut i skogen. 

Läsaren får följa Vatanen på en ett år lång resa genom Finland där han och haren råkar ut för den ena knäppa händelsen efter den andra. De sover i vindskydd, säljer skrot som visar sig vara tyska kvarlämningar från kriget, bekämpar skogsbränder och jagar björn på skidor långt in i Sovjet. Haren blir hans viktigaste livskamrat som han gör allt för att skydda. Haren får mänskliga drag så som att den nickar och lyssnar på prat vilket skapar en både komisk och lite surrealistisk stämning. 

Boken är inte enbart underhållande utan skildrar även den finska lanskapet på ett fantastiskt sätt. Skogar, byar, folket, sjöarna ger en känsla av att man faktiskt varit i Finland, om så bara för en stund.



Etiketter:

Kommentarer

  1. Hanneles bokparadis11 april 2011 10:42

    Arto är rolig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de
16 kommentarer
Läs mer

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo
8 kommentarer
Läs mer